Monday, September 17, 2007

Stora frågor kräver stor uppslutning

Spenderade förmiddagen i DN-skrapan tillsammans med mina klasskamrater. Vi intervjuade Expressens informationschef som del i ett granskningsarbete vi gör i skolan. Det var både intressant, trevligt och inspirerande. Och det jag funderade mest på (förutom att det är DÄR, på DN-redaktionen, jag vill jobba när jag är färdig journalist) när jag åkte därifrån var vår älskade tryckfrihetsförordning. Den grundlag vi borde vara allra mest stolta över, den grundlag vi borde värna om allra mest.

Vart är vi på väg om man börjar göra inskränkningar i TF? Som min föreläsare uttryckte det, börjar man peta i TF går det bara utför efter det...

Expressens informationschef "gladdes" åt vår oro för Sveriges framtid, hon uppmuntrade oss att ta upp kampen om den lag som är nyckeln till fri, modig och politiskt oberoende journalistik.

Så för att spinna på de senaste veckornas hype kring Birros dramaserie:

Upp till kamp, länge leve tryckfrihetsförordningen!

Tredje gången gillt?

Jag tror, orkar inte titta efter, att det här blir det tredje inlägget om stockholms kollektivtrafik och framför allt vad den bör kosta.

De vill höja priset på månadskortet med ytterligare 70 kronor, det kommer då att kosta 690 kr och jag tar mig friheten att avrunda till 700 kr. SJUHUNDRA KRONOR är nästan 10 % av studiemedlet, det är ungefär 10 timmars slit på mitt älskade extrajobb McDonald's, det är den sammanlagda kostnaden av min mobilräkning för två och en halv månad, det är mat för två och en halv vecka (med studentkylskåp ^^), det är tre månaders gruppträning på SSIF (Stockholms Studenters Idrottsförening). 700 kronor är alldeles för mycket för en månads tunnelbaneåkande.

När ska de fatta att det handlar om priset, det handlar alltid om priset. Sänk priset och folk köper, höj priset och folk plankar. Jag kan få så mycket bättre och mer prisvärda saker för 700 kronor än ett busskort.

Wednesday, September 12, 2007

Hur mycket får Kalle kosta?

Han heter Kalle, han är 20 år gammal och han har en extremt ovanlig sjukdom som hittills varit obotlig. Sjukdomen gör att han får svårt med andningen, lederna stelnar och gör att han får svårt att gå och hörseln försämras gradvis. Nu har man hittat en medicin som fungerar och som godkänts, Kalle ingick i testpanelen och blev snabbt friskare. Men nu ska han inte få behandlingen för att den är FÖR DYR! Sjukhusledningen vill alltså låta en ung kille tyna bort när det finns ett sätt att förhindra det! SKANDALÖST! Och jag hoppas att media i det här läget har gjort en insats, att inslaget i nyheterna bidrar till att beslutet ändras. Vi lever för fan i ett rikt västeuropeiskt land, där ska sådant här inte få förekomma! I Afrika dör folk för att medicinen är för dyr, vilket också är en katastrof, men i Sverige ska det fan inte vara möjligt!

Nya grepp

Statsminister Fredrik Reinfeldt presenterade idag inför en samlad presskår vem som blir ny handelsminister efter att denne tar över avgående Mikael Odenbergs uppdrag som försvarsminister. Hon heter Eva Björling och har tillsynes all kompetens som krävs för uppdraget (docent, tidigare forskare vid karolinska, arbetat på utrikesutskottet och i utrikesnämnden med mera).

Men när Fredrik ska presentera Eva så väljer han att berätta att Eva åkte fast för fortkörning i somras, hon har byggt ett hus som hon har fått betala tilläggsavgifter på och dessutom olovligen dumpat jord utanför tomten, hon kör en lila porsche och innan hon gavs förtroendeuppdrag har hon använt sig av svart arbetskraft. Inte bara ett lik i garderoben utan ganska många (mindre har fällt en minister förut... toblerone till exempel).

Men jag förstår varför Fredrik gör som han gör, trots att presskåren undrar i sina frågor. Han har lärt av sina misstag och vill undvika att vi måste byta handelsminister snart igen när ovanstående uppdagas. Sen måste det såklart poängteras att bara för att misstagen offentliggjorts så är de inte acceptabla, och det klargör Fredrik.

Det är ett nytt grepp och jag gillar det, Eva verkar kompetent för uppdraget och det måste vara vad som räknas i slutändan. Och så tycker jag att det är skönt att Fredrik återigen vågar visa de sidor hos sig själv som i huvudsak gjorde att alliansen vann valet. Bra gjort statsministern!