tag:blogger.com,1999:blog-372301912024-03-13T14:28:13.014+01:00jag vill också vara medoch slåss om utrymmet, gör platsÅsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.comBlogger130125tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-60935637897713430052011-05-03T22:09:00.001+02:002011-05-06T12:05:46.784+02:00bloggar numera betydligt flitigare <a href="http://asasecher.wordpress.com/">härifrån</a>Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-77071061381296273422010-10-24T16:30:00.003+02:002010-10-24T16:41:53.230+02:00Återgång<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/TMRFboe3QCI/AAAAAAAAARE/j9IIObF3Fu4/s1600/DSCN0959.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/TMRFboe3QCI/AAAAAAAAARE/j9IIObF3Fu4/s320/DSCN0959.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5531622583343464482" /></a><br />Igår var jag i Afrika. I Dar es Salaam, Tanzania. Idag är jag i Europa, i min lägenhet i Stockholm. På bara några timmar är väskan uppackad, passet och vaccinationskortet undanplockat, tvättkorgen full och foton importerade i datorn. Igår promenerade jag på dammiga gator i 35-gradig värme i jakt på de där små träelefanterna, i folkmyllret och trafikaoset. Vill så gärna att det ska kännas annorlunda när jag kommer hem. Precis som för fem månader sen så kommer jag hem och hoppas att jag ska kunna se på min lilla isolerade värld med nya ögon, men allt jag ser är att-göra-listan, en beroendeframkallande iPhone och en snart fulltecknad kalender. Hur långt ska man behöva åka och hur länge ska man behöva vara borta för att det ska göra skillnad på riktigt?<br /><br />Bild: MorogoroÅsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-34380978682298336232010-10-13T21:40:00.002+02:002010-10-13T21:53:47.212+02:00Tillbaka i Afrika<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/TLYONjdYehI/AAAAAAAAAQ8/4vsh5-LYiHk/s1600/Darfoleni.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 250px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/TLYONjdYehI/AAAAAAAAAQ8/4vsh5-LYiHk/s320/Darfoleni.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5527621218663430674" /></a><br /><br /><br />Luften står stilla och solen skiner när vi kliver av flygplanet, men det är ingen vägg av värme, som det var den där kvällen i april för snart 7 månader sen. Tar oss in på flygplatsen, börjar fylla i tulldeklarationen. Passkontrollanten frågar inte mig när vi ska ses igen, han frågar L. Som om han vet att jag vet. <br /><br />Köper simkort, växlar pengar, kliver in i en vit taxi med tygklädda säten. Taxichauffören sitter till höger och vänstertrafiken känns ovan. Längs med vägen går kvinnor med plastbaljor på huvudet och barn i färgglada skynken på ryggarna. De överfulla minibussarna kör om i högerfilen, snart fastnar vi i bilkö. Det luktar varmt från den nervävade rutan. Det känns bra att vara tillbaka.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-15554493117315592672010-08-12T13:51:00.003+02:002010-08-12T14:16:57.612+02:00Sju veckor och tre dagar<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/TGPl0xctTLI/AAAAAAAAAQs/xZq0S4Me-10/s1600/DSCN7282.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/TGPl0xctTLI/AAAAAAAAAQs/xZq0S4Me-10/s320/DSCN7282.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5504495864366582962" /></a><br />Innan var jag nervös. Nu känns det som att det var det bästa sommarjobb jag kunde få.<br /><br />Bra dagar följde efter dåliga, Nils Horner lät mig göra HF, Julian Assange svarade i telefon och lät sig intervjuas, de obekanta främlingarna i korridoren blev färre, de igenkännande nickningarna blev fler, reportagen blev längre, fler och mindre ångestfyllda än jag förväntade mig, bakjourstelefonsamtalen blev välbekanta.<br /><br />Framflr allt så har den där klumpen av tvivel i maggropen kanske krympt litegrann. Och känslan av att det finns tid till att fundera, undra och ifrågasätta har vuxit. Det är ok att inte riktigt ha bestämt sig. Att inte vara riktigt säker.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-54573416383370127502010-06-24T15:39:00.004+02:002010-06-24T15:45:38.017+02:00Nya favoriter<a href="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/TCNhAS2EHlI/AAAAAAAAAQk/7_ozO1oaOoU/s1600/ghana.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 230px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/TCNhAS2EHlI/AAAAAAAAAQk/7_ozO1oaOoU/s320/ghana.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5486335428753890898" /></a><br />Det är kanske inte så konstigt att man bryr sig mer när man har varit där. För ett år sedan hade jag inte brytt mig om Ghana gick vidare i något stort mästerskap. nu känns det plötsligt hur kul/viktigt/spännande som helst. Heja the black stars!Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-22977406264334326582010-06-17T17:10:00.003+02:002010-06-17T17:15:33.416+02:00Får han också ta?Cyklar över Årsta torg med p när vi blir stannade av två försäljare med ansträngda leenden. De vill bjuda på omega tre. P får två i handen, så vänder hon sig mot mig men tittar på p och säger: "får han också ta?" tänker först att jag ska säga något, eller att jag kanske hörde fel, men istället tar jag bara emot de små gula kapslarna och sväljer ner med lite vatten.<br /><br />På vägen hem kan jag inte riktigt sluta tänka på att hon faktiskt trodde att jag var en kille. Och att jag kanske dessutom var så ung så att hon ville fråga min pappa om jag fick ta emot lite gratisvitaminer. <br /><br />Jag och p konstaterar i nästa nedförsbacke att den där försäljaren nog inte var den skarpaste kniven i låden. Men egentligen så tänker jag att jag kanske just idag får skylla mig lite själv - kort hår, rutig kortärmad herrskjorta, pösiga jeans, sneakers. <br /><br />Men ändå. Vad fan liksom.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-27998655299271411632010-06-08T19:27:00.002+02:002010-06-08T19:35:22.964+02:00Fan vad bra jag har detInnan jag åkte till Ghana funderade jag ganska mycket på om jag verkligen skulle lyckas vända på det förbannade perspektivet, eller om det bara var en naiv illusion. <br />Väl hemkommen kommer jag på mig själv med att ha rusat rakt in i den stressade stockholmskarusellen på bara en vecka. Jag kan höra mig själv sitta och klaga på att jag inte kommer igång med min uppsats, och känna avsky för min självupptagenhet.<br /><br />Men så händer något, en vän till familjen förlorar sin pappa, bara några år efter att han har förlorat sin mammma. Nu har han ingen familj kvar. Min egen familj är utspridd, både geografiskt och mentalt, men de finns där. <br /><br />Ibland blir man påmind om att man inte behöver åka till Afrika för att få perspektiv på livet och förstå hur bra man har det.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-17787385562744390862010-06-01T09:32:00.006+02:002010-06-03T14:57:12.005+02:00Go and come?<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/TATJ6kgGddI/AAAAAAAAAQc/OJAmlvd3KRg/s1600/DSCN7252.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/TATJ6kgGddI/AAAAAAAAAQc/OJAmlvd3KRg/s320/DSCN7252.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5477725054857278930" /></a><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/TATJJZmddmI/AAAAAAAAAQU/dulB8l6q4CQ/s1600/DSCN0401.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/TATJJZmddmI/AAAAAAAAAQU/dulB8l6q4CQ/s320/DSCN0401.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5477724210117572194" /></a><br />Det är måndag och jag har bara några dagar kvar här i Accra. Utanför fönstret fastnar gräsklipparen i något och tystnar. Nyklippt gräs luktar likadant i Ghana som i Sverige. Jag har varit här i 51 dagar nu. Jag har vant mig vid värmen. Vant mig vid ljudet av gudstjänsten som väcker mig klockan sex på söndagsmorgnarna. Vant mig vid att skaka på huvudet när taxichaufförerna höjer en frågande hand i luften genom bilrutan. Vant mig vid att det blir mörkt klockan halv sju på kvällen och att ölen serveras i 62 centiliters flaskor.<br /><br />Jag kommer sakna känslan av att det aldrig blir kallt. Jag kommer sakna mina nya vänner. Jag kommer sakna prestigelösheten och framför allt, ghananernas inställning till tid. I Stockholm är jag slav under klockan, jag är underordnad min kalender och mitt väckningsalarm. I Ghana är det människorna som är herre över tiden. Bussen går inte efter en tidtabell, den går när den är full. Allt får ta den tid det tar och ingen har något emot att vänta. Tiden har bara så mycket makt över människan som vi ger den. Den inställningen önskar jag att jag kunde ta med mig hem. <br /><br />Det är nyttigt att få uppleva känslan av att sticka ut. Känslan av att vara den som är lite fel. Min bleka hy klarar inte den starka solen, min mage knorrrar vid tanken på den starka maten. Jag lyckas inte få mina kläder riktigt rena när jag tvättar för hand och alla dygnets timmar svettas jag så mycket att det ser ut som att jag precis har klivit ur duschen. Ghananerna klär sig i vackra, rena, färgglada tyger. Torkar obekymrat den knappt märkbara svetten ur pannan och äter utan problem de starka grytorna direkt med högerhanden utan att spilla en droppe. Misanpassad viting vs tropikanpassad ghanan = 0-1 <br /><br />För att jag sticker ut så kan jag inte gömma mig. Jag kan aldrig gå obemärkt förbi. Och jag kan heller inte fly ghananernas bestämda uppfattning om vita - alla som är vita är rika och pengar är något man har en enorm respekt för i ett land där 30 % av befolkningen är väldigt fattig. Är tro-tron (bussen) nästan full och ditt kompisgäng på tre inte får plats så knuffas någon ung ghanan tanklöst ut - man gör alltid plats för vitingarna. Och för varje gång jag särbehandlas på grund av min hudfärg så knyter det sig i magen. Ghananerna borde om något känna avsky inför den vita mannens närvaro, spåren efter slavhandeln finns överallt och hela samhällsutvecklingen präglas av kontinentens mörka historia. Men det tycks man ha glömt när den vita turisten vill få plats i bussen. Pengar trumfar historien. <br /><br />Och pengar vet ghananerna att vitingarna har. Varje dag försöker taxichaufförerna och gatuförsäljarna lura mig på några kronor, få mig att betala lite mer än det egentligen kostar. Jag har irriterat mig på det. Samtidigt har jag insett att jag måste försöka förstå. Den absoluta majoriteten av de vita som vistas här har långt mer pengar på fickan än gemene ghanan. Så när en fattig ghanan ser en viting måste han ta chansen. Och det kan man inte bli upprörd över. Men det faktum att antagandet om att jag har mycket pengar endast och enbart baseras på min hudfärg gör mig mörkrädd, för kan vi anta att alla med en viss hudfärg är rika så kan vi lika gärna anta att alla som bär slöja är terrorister, eller? <br /><br />En stund innan eftertänksamheten hunnit sätta in så står jag lutad över en taxibil och känner hur ilskan stiger för att jag vet att taxichauffören försöker få mig att betala mer än det kostar. Det är svårt att komma hit som ung, vit, medelklass och komma på sig själv med att bli arg och irriterad på människorna som sliter dagarna i ända för att tjäna ihop till sitt levebröd. Det är svårt att inse att man tillhör den privilegierade världen och att man tar det för givet. <br /><br />När jag inte blir arg på taxichaufförerna så gnäller jag för mig själv över att jag spenderar för många timmar på mitt rum framför datorn. Jag borde åka ut på landsbygden och se hur ghananerna verkligen lever. Men för vems skull? Till vilken nytta? För att må lite bättre själv? För att döva det dåliga samvetet? För att kunna berätta för dem där hemma att jag var där, att jag såg hur de kokar sin cassava över öppen eld utanför sina lerhyddor dag ut och dag in? Vad spelar det för roll när jag ändå aldrig kan komma i närheten av att förstå hur de lever. Vad de tänker på när de vaknar på morgonen. <br /> <br />Plötsligt står jag i mitt kök på Katarina bangata igen och diskar gårdagens mjölkglas, som om ingenting hade hänt. Stockholm är sig likt, med enda skillnaden att träden är grönare och solens strålar lite varmare. I huset bakom Glory Oil i Osu i Accra har en amerikansk tjej flyttat in i det som var mitt rum i åtta veckor.<br /><br />Jag sätter på mig mina färgglada armband och spelar ghanansk musik på högsta volym i hopp om att det ska ta mig tillbaka. Men mest är jag rädd för att allt ska bli som vanligt igen. Att jag ska dras med i stokholmskarusellen som är fylld till bredden med skrämmande trendriktiga söderbor, iPhones och triviala vardagsintriger. Jag är rädd att jag ska glömma bort att det finns människor bara timmar härifrån som lever ett helt annat liv. Som inte ägnar en tanke åt vad de ska göra i helgen för att de är så upptagna med att se till så att alla i familjen får mat just idag. Jag kanske var naiv som åkte till Afrika med förhoppningen om att kunna komma hem och se på den här lilla isolerade världen med nya ögon. För när jag saknar värmen och vännerna känns det som att jag har trillat tillbaka in i verkligheten, att de senaste två månaderna bara var en liten parentes. Jag vill att de senaste åtta veckorna ska vara en annan verklighet som jag kan åka tillbaka till om jag vill. För det vill jag.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-61811931634936573952010-04-26T16:15:00.003+02:002010-04-26T16:23:29.507+02:00En helt vanlig dagVaknar vid 7-tiden. Av värmen. Av den förbannade tuppen. Eller om det är söndag - av gudstjänsten som sätter igång i huset bredvid vid halv åtta. <br /><br />Hasar ut i köket. Plockar fram den kylskåpsfuktiga baguetten, happy cow-osten, grapefruktjuicen. Allt ätbart måste förvaras i kylen för att minimera risken för myrinvasion. De små, små, röda, elaka myrorna som bits letar sin in i huset ändå, men det är värre med myror i maten än myror på golvet. Ibland kryper det ut myror ur min dator, mellan tangenterna. Ibland undrar jag om det kanske myllrar av myror där under som långsamt äter upp innanmätet av min dator, utan att jag märker någonting. <br /><br />I vardagsrummet sätter jag på de trötta fläktarna i taket och den högljudda golvfläkten bredvid bordet. Vid åttatiden lämnar mina huskamrater Osu för att åka till jobbet. Icy från Kina, Lucas från Tyskland och Billy från Uganda åker alla till sina praktikplatser. Kvar i huset är jag, Claude, Maxwell och ibland Nanama. Claude är en medeleålders fransos. Han har flyttat hit till Ghana för att starta upp en hemsida för utlänningar i Accra. Men egentligen drömmer han om att öppna en bar. Maxwell är ghanan och den som sköter om huset åt den mystiska landladyn som aldrig syns till. Maxwell diskar, skurar golven, tvättar kläder i stora baljor på innergården och fixar med tv:n när ingen annan lyckas få igång den. Han saknar en framtand och ibland har jag lite svårt att förstå hans engelska. De senaste veckorna har han sovit på golvet i vardagsrummet, eller i hallen utanför. Han råkade tydligen dubbelboka något av rummen vilket resulterade i att han gjorde sig själv sänglös.<br /><br />Nanama är ghanan och hyr ett rum av Maxwell medan de renoverar hennes hus. Hon ser inte en dag ut äldre än 25 men påstår att hon är 36. Hon äger en liten butik som heter The Pink Box. Jag har aldrig varit där. Nana säger ofta "It's small as a showbox, but we've got everything". När hon inte är i sin butik planerar hon för nästa företag hon ska starta, The Pink Box Sandwiches, som ska förse alla expats med västerländska lunchmackor. <br /><br />Ibland går jag till internetcaféet tvärs över gatan på förmiddagen för att kolla mailen. Ibland nöjer jag mig med att gå till Supermarket Koala för att handla något dyrt, importerat från väst. Eller en Fanice, vaniljglass på påse. <br /><br />Mitt på dagen är det alldeles för varmt för att vara utomhus, om man inte har tagit sig ner till stranden dar det i alla fall blaser. På eftermiddagen är det bättre. Vid femtiden är det precis lagom, men redan vid sex blir det mörkt ute. På några minuter är det kolsvart och då kommer myggen. De forbannade myggen som bjuder pa bade myggbett och malaria.<br /><br />Utanfor Supermarket Koala ligger den sa kallade nattmarknaden. Nar morkret har lagt sig doftar det nygrillat från gatuköken. För knappt tio kronor kan du få en tallrik med chicken and rice. Osu har kallats för Ghanas New York; stadsdelen som aldrig sover. Men även om det alltid finns en taxibil att vinka in längs med Oxford street, eller mat att köpa i varje gatuhörn, så sover även Osu. Vid midnatt har lugnet lagt sig över den lilla marknaden. Och i alla stånd och bås, på bänkar och på marken, ligger människor och sover. Marknaden är inte bara deras arbetsplats. Det är deras hem. Här tvättar de sina kläder i färgglada plastbaljor. Lagar sin middag i samma gryta de lagar maten de säljer. Jag tänker på den långa vintern vi haft i Sverige, på alla hemlösa som frusit till isbitar på Stockholms gator. För första gången sedan jag kom till Ghana kan jag uppskatta värmen. De som inte har tak över huvudet slipper i alla fall att frysa.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-89583036195225385422010-04-22T15:27:00.002+02:002010-04-22T15:58:21.491+02:00Obruni"Viting" ropar de efter mig på gatorna här i Accra. Jag har inte riktigt bemästrat ordet för "svarting" så jag är tyst i stället för att ropa tillbaka. <br />It's nice to be nice, säger ghananerna till mig när jag inte orkar hälsa och vara trevlig.<br /><br />Its nice to be nice, men ibland är kulturkrocken ett faktum. Taxichauffören som griper tag i min arm förstår inte att jag känner mig påhoppad. Sliter min arm ur hans grepp och går därifrån. Inte så nice. <br /><br />Annat har jag vant mig vid. Skumpiga, fallfärdiga trotros, att elen försvinner var och varannan dag, att bilarna sällan stannar vid övergångsställen och verkar tycka att fem centimeter är en bra marginal till de gående längs med vägkanten. Jag försöker lära mig att knäppa med fingret när jag hälsar, torka svetten som en ghanan med den lilla rosa frotténäsduken jag har köpt. <br /><br />När jag lutar huvudet mot det öppna fönstret i den nergångna minibussen och känner kvällsluften blåsa genom håret, de många dofterna från gatuköken och låter mig översköljas av det numera välbekanta ljudet av biltutor och mates som ropar ut sina destinationer med nasala stämmor, då känns Ghana som den bästa platsen man kan vara på. Här kan man njuta av känslan hur det är att verkligen leva i nuet.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-65734203464486225802010-04-13T12:51:00.003+02:002010-04-14T14:31:25.153+02:00Välkommen till tropikernaDet har gått en vecka och tre dagar sedan jag satte fötterna på ghanansk mark och klev rakt in i en värmechock. Luften är tung och fuktig. Temperaturen är densamma ute som inne och de många fläktarna tycks bara vispa runt den konstanta värmen. Jag försöker vänja mig vid klibbiga armar, en våt nacke och en droppande nästipp. Tvättar mina tygnäsdukar i ljummet vatten men smutsen och svetten har för länge sedan trängt djupt in i tyget och vatten gör knappast någon skillnad.<br /><br />Vaknar av att svetten rinner längs med ryggen. Tittar upp i taket. Mycket riktigt, fläkten har slutat snurra. Det kan bara betyda att elen har försvunnit igen. Den gör det ibland. Än så länge rinner det vatten ur kranen, men man ska inte ta någonting för givet. <br /><br />Knappt nio timmar nästan rakt söderut från Sverige är det mycket som är annorlunda. Småsaker, som att det ofta saknas en röd och en blå sida på reglaget i duschen, man ska vara glad att det kommer vatten överhuvudtaget. Eller att det saknas trottoarer längs med den stora gatan i centrala Osu, de många gående får akta sig bäst de kan i vägkanten. Större saker, som att de allra flesta i södra Ghana är troende kristna och varje söndag går till kyrkan i sina finaste kläder för att sjunga oavbrutet i flera timmar. Eller att åldern på de många gatuförsäljarna uppskattningsvis inte sällan kryper ner under tio. Är du tillräckligt gammal för att bära en plastbunke fylld med saker på ditt huvud är du tillräckligt gammal för att sälja. Sälja genom nedvevade fönsterrutor bland bilarna som står i kö, bland passagerarna i de många minibussarna som väntar på att fyllas upp för att kunna ge sig av. Allt du kan tänkas vilja köpa kan du köpa från en bunke på någons huvud. Glass i stora, kylda träskåp, torkad fisk, torkad frukt, skalad färsk frukt, kokade ägg, kakor, rakhyvlar, läsk, parfym, leksaker, kläder, vatten på påse och så vidare. Det mesta ar valdigt billigt, nagra kronor racker till ganska mycket. Ibland undrar jag hur mycket de maste sälja på en dag for att klara sig. Hur manga timmar de maste snirkla sig fram mellan bilarna i varmen for att kunna ga hem med en ok dagskassa. <br /><br />När man inte ägnar sig åt att artigt forsoka avvisa de överväldigande många gatuförsäljarna så är det lätt att skaffa sig vänner i Accra. I alla fall med den ghananska definitionen av vänskap; vet du den andres namn kan du kalla honom eller henne för din vän. För några dagar sedan promenerade jag som så ofta från mataffären till internetcaféet när en främmande kille ropade efter mig. Jag hade ingen lust att stanna och prata så jag låtsades inte om det. Men han fortsatte att ropa och då vände jag mig om som för att låtsas att jag inte förstått att det var mig han ropade på. Då kom han springandes och frågade varför jag inte svarat den första gången. Jag bad om ursäkt, skakade hans hand och frågade hur det var med honom. Nu pratar vi varje dag när jag passerar, han betraktar mig som sin vän. Ibland är det trevligt, ibland tar jag en omväg för att slippa gå förbi hans lilla stånd, det är inte alla dagar man orkar vara friendly.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-29630288245579534592010-03-09T08:18:00.004+01:002010-03-09T08:38:38.887+01:00Dagen efter kvinnodagen<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/S5X60RsaNCI/AAAAAAAAAQM/Miwl2Q5M6hA/s1600-h/Bild+1.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 286px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/S5X60RsaNCI/AAAAAAAAAQM/Miwl2Q5M6hA/s320/Bild+1.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5446535100384293922" /></a><br />Det har varit mycket på senare. Många sena kvällar när det har snurrat i huvudet "hur sjutton ska jag hinna?" <br /><br />Tisdag morgon. På hallgolvet ligger DN och väntar. Framsidan pryds av en stor bild på en ung tjej och rubriken "stressa eller slappa - högt pris oavsett val". Det är en puff för Insidans nya serie om prestationsprinsessor och glidarkillar. Tjejer har länge konkurrerat ut killarna vad gäller höga betyg, men nu växer klyftan. Tjejerna dominerar inte bara i gymnasiet utan även på högre utbildningar och konsekvensen blir att killarna "riskerar att hamna efter i karriären". Konsekvensen för tjejerna blir konstant magont och huvudvärk. <br /><br />Det är såklart fruktansvärt trist att unga tjejers prestationsångest får dem att må konstant dåligt. Att hälsan är priset för en hög målsättning. Men undertonen i artikeln skrämmer mig ännu mer. Mig veterligen är det fortfarande killarna som dominerar bland toppjobben i de stora företagen, på posterna i de viktigaste styrelserna, som har de högsta lönerna. Se bara på DN:s förstasida igår, på internationella kvinnodagen: landets kommunstyrelseordföranden är i 7 av 10 fall män.Rubriken är "Manlig makt". <br /><br />Dagens artikel visar att tjejerna knappar in, på det enda sätt de vet - genom att plugga sig till framgång - och då är det ett hot mot killarna som "riskerar att hamna efter i karriären"? Nu generaliserar jag, men är inte problemet att killar alltför länge har levt i föreställningen att det går utmärkt att glida igenom grundskolan och gymnasiet och inte lägga i krutet förrän på universitetet för att få toppjobbet? Varför är det bara tjejer som ska tampas med verkligheten - att vi lever i ett samhälle där det är stenhård konkurrens om åtråvärda positioner?<br /><br />Det är ett problem att unga tjejer mår dåligt - tro mig, jag vet precis hur det känns - men det är också oroväckande att unga tjejers framgång betraktas som ett hot mot de slappa killarnas karriärmöjligheter. Men det är kanske inte så förvånande - vi lever ju trots allt i ett patriarkat; det absolut mest skrämmande skulle ju vara om kvinnorna fick dela makten med männen.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-26474478200485701972010-02-22T19:33:00.003+01:002010-02-22T19:44:17.503+01:00Det löser sig?<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/S4LQc-T24WI/AAAAAAAAAQE/QD2Gy-lpf9w/s1600-h/detl%C3%B6sersig.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 258px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/S4LQc-T24WI/AAAAAAAAAQE/QD2Gy-lpf9w/s320/detl%C3%B6sersig.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5441140495998181730" /></a><br /><br />Ringde runt en del idag inför resan till Ghana. Att ha någonstans att bo kan till exempel vara bra. Pratade först med Auntie C, hon hade svårt att säga om hon hade rum så långt fram i tiden, bättre om jag ringer 27 mars. Lite tajt att inte ha fixat boende en vecka före avresa tyckte jag och ringde ett annat nummer jag blivit tipsad om. Maxwell hade ett rum till mig, med toalett. Försökte fråga hur stort rummet är men fick "it's a nice house" till svar. Försökte be om någon slags bekräftelse på min bokning men fick "you have my number" till svar. Förmodligen kommer jag att åka till Ghana utan att vara helt säker på var jag ska bo, men jag tror att jag måste tänka att det löser sig på något sätt. Jag tror att det är en del av upplevelsen att tänka lite mer så, och hur illa kan det gå? Jag har ju Maxwells nummer.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-16287322949436847682010-02-21T12:05:00.004+01:002010-02-21T12:11:29.323+01:00It's all happening<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/S4EUoxbxyDI/AAAAAAAAAP8/rDZaiLffOzw/s1600-h/accramarket.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/S4EUoxbxyDI/AAAAAAAAAP8/rDZaiLffOzw/s320/accramarket.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5440652515537438770" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/S4EUk5a3OMI/AAAAAAAAAP0/vYXuMsN0zCk/s1600-h/accra.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/S4EUk5a3OMI/AAAAAAAAAP0/vYXuMsN0zCk/s320/accra.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5440652448961607874" /></a><br />Det är en befriande känsla när något man pratat om väldigt länge faktiskt inträffar. I april åker jag till Ghana för att genomföra fältstudier till min c-uppsats i journalistik. Känns läskigt, spännande, häftigt och jävligt bra.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-58672222128652820792010-02-14T15:10:00.004+01:002010-02-14T15:23:53.886+01:00Ett geni som heter Bengt<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/S3gHO_W8bAI/AAAAAAAAAPs/nX29u86uXmg/s1600-h/gris.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 230px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/S3gHO_W8bAI/AAAAAAAAAPs/nX29u86uXmg/s320/gris.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5438104504157105154" /></a><br />Det är lättare att inte ta så hårt på motgångarna om de fantastiska prestationerna inte förväntas komma från <span style="font-style:italic;">mig</span>. <a href="http://www.ted.com/talks/elizabeth_gilbert_on_genius.html">Det geniala är i stället ett väsen</a> som bor under min säng och som också måste dra sitt strå till stacken. Jag döper honom till Bengt. Jag tänker mig att han ser ut ungefär som mjukdjursgrisen Arne som inte bor under sängen utan ovanpå sängen. Fast Bengt är större och lite transparent. Jag tänkte börja med att ge Bengt <a href="http://asasecher.blogspot.com/2009/10/insufficient-funds.html">känslan av otillräcklighet</a> inslaget i ett rosa hårt paket. Han kan behålla den. Och göra vad han vill med den. I julklapp kanske han får prestationsångesten eller kroppsuppfattningen, i mjuka paket. Jag har inte bestämt mig än. <br /><br />Man kan gå i KBT och skaffa sig verktyg för att hantera sitt bångstyriga inre. Eller så skaffar man sig en Bengt.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-51411342447072454162009-12-02T19:32:00.017+01:002009-12-02T20:10:50.069+01:00Stockholms filmfestival 2009<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/SxazVPLoCxI/AAAAAAAAAOE/3s_1BsDhBuc/s1600-h/Bild+1.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 198px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/SxazVPLoCxI/AAAAAAAAAOE/3s_1BsDhBuc/s320/Bild+1.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410709179766147858" /></a><br />Happy End. Franskt men inte särskilt bra. Domedagsdrama där folk dog på konstiga sätt. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxaz8ORzb2I/AAAAAAAAAOM/7etIPQ6YrFs/s1600-h/Bild+2.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 254px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxaz8ORzb2I/AAAAAAAAAOM/7etIPQ6YrFs/s320/Bild+2.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410709849538522978" /></a><br />Whip It. Lättsmält amerikanskt. Drew Barrymores regidebut. Ellen Page är alltid fantastisk. Bra medicin mot föregående film men inget mästerverk. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa0rIRq-RI/AAAAAAAAAOU/2es3Ibzf3RE/s1600-h/Bild+3.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 177px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa0rIRq-RI/AAAAAAAAAOU/2es3Ibzf3RE/s320/Bild+3.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410710655381207314" /></a><br />Go get some Rosemary kan ha varit en bra film. Jag lyckades bara se halva. Skakig kamera + varannan sekund oskärpa = åsa fick säga hejdå till middagen på Sagabiografens toalett.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa1VoA695I/AAAAAAAAAOc/FtBd6s2h1Vw/s1600-h/Bild+4.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 216px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa1VoA695I/AAAAAAAAAOc/FtBd6s2h1Vw/s320/Bild+4.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410711385455392658" /></a><br />Nollywood Babylon. Dokumentär om den nigerianska filmindustrin. Kan ha varit en av festivalens bästa filmer. Tyvärr blev det avbrott fem gånger under visningen. Vore fint om biografmaskinisten kunde stanna kvar i maskinrummet en hel film någon gång. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa2FFwy4CI/AAAAAAAAAOk/V9rqUG6ryg8/s1600-h/Bild+5.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 174px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa2FFwy4CI/AAAAAAAAAOk/V9rqUG6ryg8/s320/Bild+5.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410712200894668834" /></a><br />Hipsters. Rysk musikal i 50-talsanda. Klockrent. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa2w0Pk7BI/AAAAAAAAAOs/JCQndqfcCFY/s1600-h/Bild+6.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 218px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa2w0Pk7BI/AAAAAAAAAOs/JCQndqfcCFY/s320/Bild+6.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410712952106183698" /></a><br />Ordinary people. Provocerande aj-i-magen-film om massavrättningarna i Serbien. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa3xHwJddI/AAAAAAAAAO0/J3VsnxZDvFM/s1600-h/Bild+9.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 219px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa3xHwJddI/AAAAAAAAAO0/J3VsnxZDvFM/s320/Bild+9.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410714056854697426" /></a><br />I Killed My Mother. Antingen så är den genial eller så är det bara en bortskämd snorunge som har fått hybris. Kan inte bestämma mig. Kanadensisk franska kan man i alla fall bestämma sig för är fruktansvärt fult. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa4eXHi6UI/AAAAAAAAAO8/YDPq0lNsrEk/s1600-h/Bild+10.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 290px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa4eXHi6UI/AAAAAAAAAO8/YDPq0lNsrEk/s320/Bild+10.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410714834073479490" /></a><br />9. Fint. Mycket fint. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa48qtcJCI/AAAAAAAAAPE/1vFdvLKE8vs/s1600-h/Bild+11.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 222px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa48qtcJCI/AAAAAAAAAPE/1vFdvLKE8vs/s320/Bild+11.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410715354728768546" /></a><br />A piece of our life. Japansk fucking åmål stod det i programmet. Det stämde ganska bra. Lite mer neurotisk kanske? Men man längtar ju till Tokyo. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa5oPgz8iI/AAAAAAAAAPM/NSmbBTQt0cw/s1600-h/Bild+12.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 162px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa5oPgz8iI/AAAAAAAAAPM/NSmbBTQt0cw/s320/Bild+12.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410716103342289442" /></a><br />Precious. Överskattad?<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa598CEKwI/AAAAAAAAAPU/TkEMzWRbRMw/s1600-h/Bild+13.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 243px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa598CEKwI/AAAAAAAAAPU/TkEMzWRbRMw/s320/Bild+13.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410716476070177538" /></a><br />P-star rising. Amerikanskt som bara den. Men bra dokumentär om en kaxig liten tjej. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa6eTzx5SI/AAAAAAAAAPc/NM3bHwC2dWM/s1600-h/Bild+14.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 246px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa6eTzx5SI/AAAAAAAAAPc/NM3bHwC2dWM/s320/Bild+14.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410717032208524578" /></a><br />Fish tank. Festivalens i särklass bästa. Åsa <3 brittiskt. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa63KrjsLI/AAAAAAAAAPk/VhQj1poQ0bc/s1600-h/Bild+15.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 248px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Sxa63KrjsLI/AAAAAAAAAPk/VhQj1poQ0bc/s320/Bild+15.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5410717459254849714" /></a><br />Air doll. Knasigt japanskt. Men ändå fantastiskt vacker symbolik. Alla är tomma inuti liksom. <br /><br />Jag prickade in bättre filmer förra året. Men det var ändå en fin festival. Länge leve verklighetsflykten.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-77842646002523281242009-11-01T18:38:00.002+01:002009-11-01T18:39:33.371+01:00På en tvärgata nära dig<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Su3Hwj58AbI/AAAAAAAAAN8/O-xASAXQz4w/s1600-h/DSC00138.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Su3Hwj58AbI/AAAAAAAAAN8/O-xASAXQz4w/s320/DSC00138.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5399191165372989874" /></a>Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-10866823492332258342009-11-01T18:29:00.004+01:002009-11-01T18:34:33.713+01:00Kan själv<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Su3GYd-ruOI/AAAAAAAAANs/B5lvv3WHxbg/s1600-h/DSC00140.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Su3GYd-ruOI/AAAAAAAAANs/B5lvv3WHxbg/s320/DSC00140.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5399189651953793250" /></a> <br /><br />Byggde en bokhylla igår tillsammans med p. Man borde ägna mer tid åt att göra praktiska, handgripliga, kreativa saker. Som att snickra bokhyllor. Tillfredsställelsen när man är klar är så påtaglig. <br /><br />Nu har jag målat den vit och fyllt den med saker. Är väldigt nöjd med resultatet. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Su3GhT74krI/AAAAAAAAAN0/2eWqzf91m6Q/s1600-h/bokhylla.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Su3GhT74krI/AAAAAAAAAN0/2eWqzf91m6Q/s320/bokhylla.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5399189803876520626" /></a>Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-51135244057484076432009-10-13T14:13:00.006+02:002009-10-13T14:29:57.324+02:00Min lesbiska skogshuggarskjorta<a href="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/StRyQOGneHI/AAAAAAAAANk/MK663sXVEsk/s1600-h/monki"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 214px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/StRyQOGneHI/AAAAAAAAANk/MK663sXVEsk/s320/monki" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5392060276858648690" /></a><br />Jag fick en rutig bomullskjorta i födelsedagspresent för ett tag sen. Tyckte om den med en gång. Nu har jag använt den en del och fått kommentarer som jag inte alls hade väntat mig; "varför har du flanellskjorta på dig?" eller "varför har du en lesbisk skogshuggarskjorta?" eller bara "vad är grejen med din skjorta?". <br /><br />En av ovanstående kommentarer gör att vi börjar prata om huruvida jag är en skjorttjej eller inte. Och vi kommer ganska snart fram till att ja, det kanske jag är. När jag tänker efter kan jag räkna till inte mindre än sex skjortor i min garderob, varav tre är rutiga. Men säger mängden skjortor i min garderob något om hur jag är som person? Eller till och med vilken sexuell läggning jag har? <br />"Jag tycker om mina skjortor", säger jag till killen som just ifrågasatt min fina rutiga skjorta. <br /><br />Och så tänker jag för mig själv att jag måste ägna resten av mitt liv åt att krossa könsstereotyper och fördomsfulla klichéer.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-70279954505765565462009-10-11T19:51:00.004+02:002009-10-13T14:13:48.630+02:00Det är ju kul när det går bra för folk<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/StIhFYsuW3I/AAAAAAAAANc/i24yd86Ve28/s1600-h/IMG_2399.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/StIhFYsuW3I/AAAAAAAAANc/i24yd86Ve28/s320/IMG_2399.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5391408080329005938" /></a><br />...brukar jag säga. Men med överjävliga prestationskrav på sig själv och det konstanta behovet av att jämföra sig så vet det sjutton om det är så himla kul när det går bra för folk. Det vill säga för de andra. De där man inte känner men som fullkomligt strålar av framgång i alla hippa magasin och på alla väloljade bloggar. <br /><br />Satt och bläddrade i Cinema. På var och varannan sida kan man läsa faktarutor om människor som det har gått väldigt bra för. Chefredaktör här och programledare där. Självklart i ultrachic outfit. Så har det alltid varit - men inte har väl de där fantastiska människorna varit födda 1985, 1984 eller 1986? Inte har de väl varit jämngamla med mig?<br /><br />På tre komma två sekunder hinner jag komma på tio saker jag borde hunnit med, trettiotre saker jag borde ha åstadkommit och uppnått. När jag kommer hem försöker jag tänka att jag också lyckats-uppnått-åstadkommit. Men allt jag känner att jag uppnått känns så fnuttigt i jämförelse med de där faktarutorna. Och det är en psykisk megabedrift att inte jämföra sig. Så hur ska jag lyckas klara mig undan den totala livsångesten när de där fantastiskt lyckade människorna inte är äldre 23? <br />Jag som så gärna ville fortsätta att trösta mig med jag-är-ung-jag-har-inte-hunnit-bli-fantastiskt-framgångsrik-än i nåt år eller två till? <br /><br />Sen tänker jag att P nog skulle föreslå lite KBT mot där. Det där med att jämföra sig och aldrig vara nöjd. Han kanske har rätt. Hur mycket kan det kosta med några timmars mental träning i att vara nöjd? Eller det kanske är billigare att åka till något väl valt asiatiska land och bli buddhist, de känns ju som ett gäng rätt nöjda människor. <br /><br />not: fotot är från Tokyo.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-57859917784099517892009-10-05T21:31:00.002+02:002009-10-05T21:48:15.381+02:00Insufficient (funds)<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/SspNWpJNQKI/AAAAAAAAANU/0bGPiyD-aGA/s1600-h/DSC_0174.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 214px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/SspNWpJNQKI/AAAAAAAAANU/0bGPiyD-aGA/s320/DSC_0174.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5389204955499151522" /></a><br />Jag har en ovana att riva på mina fingrar. River bort små hudbitar längs med nageln. När jag är nervös och spänd så river jag mer än vanligt. Idag blev min tumme så röd och öm att jag var tvungen att sätta på ett plåster. <br /><br />Pratar med P i telefon som tröstar. Det är ok att inte göra jättebra ifrån sig jämt. Jorden går inte under. Det är ok att misslyckas. Men så väller det upp inom mig, den obehagliga känslan av otillräcklghet. Jag försöker, men jag räcker inte riktigt till.<br /><br />Tänker att det är något slags syndrom. Att vara ung högpresterande tjej med för höga krav på sig själv. <br /><br />P säger att jag ska ta tjuren vid hornen. Att inte gömma mig för det där som känns jobbigt. Antar att han har rätt. Imorgon ska jag ta tjuren vid hornen. Stänga in den förbannade otillräckligheten i garderoben. Och när jag blir stor ska jag skriva en bok om det där monstret.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-27924497053252585992009-10-04T09:36:00.007+02:002009-10-04T09:47:00.408+02:00Längtan<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/SshR_dVY4-I/AAAAAAAAANM/7_z_dK9YhPc/s1600-h/CIMG2230.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/SshR_dVY4-I/AAAAAAAAANM/7_z_dK9YhPc/s320/CIMG2230.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5388647104796746722" /></a><br />Tar tuben hem från hammarbyhöjden. Det är lördag och klockan närmar sig 01.30. Det är fullt av folk på medborgarplatsen, de flesta verkar onyktra. Polisen spanar med misstänksam blick. Men trots den uppenbart dekadenta stämningen är alla så fantastiskt chica. Små söta jackor, snygga boots, välsminkade leenden. Det enda jag kan tänka är att jag aldrig kommer att passa in. Jag kommer aldrig kunna känna mig som en del av allt det där. Det kanske inte är i <a href="http://asasecher.blogspot.com/2009_08_01_archive.html">Stockholm det händer trots allt</a>? <br /><br />Bilden är från Ile St Louis i Paris. Där kunde man vara den enda som bar hatt men ändå känna att man passade in. J, när ska vi åka tillbaka?Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-37666897961919690072009-10-03T14:06:00.002+02:002009-10-03T14:13:44.201+02:00Samarbetet<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Ssc_66_krAI/AAAAAAAAAM8/UXUrHy0qqGU/s1600-h/DSC00134.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Ssc_66_krAI/AAAAAAAAAM8/UXUrHy0qqGU/s320/DSC00134.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5388345760672951298" /></a><br />Flyr de kalla vindarna in på det där fiket jag gått förbi så många gånger. Det finns ett ledigt hörn för mig, radion och boken. Köper rättvisemärkt, ekologiskt kaffe (kan det bli mer pk?) och slår mig ner. Snart är lokalen fylld till bredden av småfrusna Bondens marknad-besökare. Jag ler mot mannen som torkar av bordet bredvid mitt. Han ler tillbaka. Tänker att jag vill sitta här hela eftermiddagen men att jag inte borde ta upp plats om jag inte ska köpa ännu mer kaffe. Plockar ihop och reser mig. Tittar upp på väggen vid utgången.<br />Har ingen aning om vad det är. Men oj så fint. Hit ska jag gå fler gånger. Och då kanske jag vågar säga till mannen som log att kaffet var himla gott och att jag trivs i deras hörn.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-72935040815405295472009-10-03T14:03:00.003+02:002009-10-03T14:06:11.913+02:00Fredag mitt i backen<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Ssc-DKxO8OI/AAAAAAAAAM0/WEwytH0MNEE/s1600-h/DSC00130.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Ssc-DKxO8OI/AAAAAAAAAM0/WEwytH0MNEE/s320/DSC00130.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5388343703323472098" /></a><br />Det är fredag och det är okej att lämna redaktionen 16.30. Strosar upp för Götgatsbacken (numera känns det ovant att inte flåsa fram bland gångtrafikanterna på den stabila gula faran) <br /><br />Andas höstluft. Lyssnar på Studio Ett. Rör mig i takt med mottagningen till radion i mobilen. Fläckvis brusar det till. Solen skiner. Fan vad bra man kan må.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37230191.post-50062277392123284322009-10-03T13:57:00.004+02:002009-10-03T14:02:57.714+02:00oktoberdrömmar<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Ssc9Wj2RwVI/AAAAAAAAAMs/JjmU9C2TuJM/s1600-h/DSC00128.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_BypUFu6B1s8/Ssc9Wj2RwVI/AAAAAAAAAMs/JjmU9C2TuJM/s320/DSC00128.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5388342936961401170" /></a><br />Det blev till slut lite för kallt att cykla varje dag så nu har jag köpt ett busskort. Känns ovant att ställa sig i busskuren och spana efter att något rött ska skymta borta i rondellen nere vid Filmhuset. Framför Radiohuest i höstlikt eftermiddagsljus. Tänk om man får chansen att bli en del av det där en dag. Det där som finns innanför den jättelika grå 60-talsfasaden.Åsa Secherhttp://www.blogger.com/profile/11590293513367984551noreply@blogger.com2