... dagar kommer tiden att stanna för 100-tals människor i fem minuter. world freeze 1 april
Thursday, March 27, 2008
Tuesday, March 25, 2008
WORLD FREEZE
1 april på Stockholms centralstation kommer ett hundratal människor att stanna upp och frysa sin position i fem minuter. Exakt samtidigt kommer människor i Århus, Köpenhamn, Florens, London, New York, Malmö, Minneapolis, Milano, San Fransisco, Venedig, LA och St Petersburg att göra samma sak. Kom dit och frys med oss eller beskåda en fem minuter lång paus på en av Stockholms kanske stressigaste platser.
mer info på worldfreeze eller facebook
Tuesday, March 04, 2008
Paper planes
Stapeln är svart och den är längre än alla de andra staplarna. Men som pappa säger, om det är tre av fem som får jobb, varför kan inte Åsa vara en av de tre? Upp med hakan Åsa! Och lite nyupptäckt M.I.A löser alla problem. Färg i sinnet, färg i sinnet
Monday, March 03, 2008
Wednesday, February 20, 2008
SL:s nya leksaker en dyr historia
dyra små apparater
637 miljoner. Så mycket har SL avsatt för att införa det nya biljettsystemet i kollektivtrafiken i Stockholm. 637 miljoner som hade kunnat bekosta en sänkning av månadskortet och fler bussar och tåg på linjer med högt tryck i rusning. Vilket hade resulterat i gladare och nöjdare resenärer. SL tycker att det är roligare att lägga 637 miljoner på blåa, fina små apparater. Åsa förstår inte hur SL tänker och varför ingen hindrar dem från att begå dumhet efter dumhet.
Monday, February 18, 2008
Att inte kasta sten i glashus
Sålde min första Slitz på Ica häromdagen. Och det var väl inget märkvärdigt med det, en tidning som alla andra med enda skillnaden att jag själv inte skulle köpa den eller bli särskilt glad om en hypotetisk pojkvän gjorde det. Men trots det kommer jag på mig själv med att anstränga mig extra mycket för att inte låta dömande när jag anger priset och frågar om kunden vill ha kvittot. Jag liksom antar att han tror att jag ser ner på honom för att han köper Slitz, och jag förväntar mig att han ska känna tacksamhet gentemot min likgiltighet och diskretion.
Och då slår det mig att jag är precis så dömande som jag anstränger mig för att inte vara.
Och då slår det mig att jag är precis så dömande som jag anstränger mig för att inte vara.
Sunday, February 17, 2008
Lika för alla
Om en vecka ungefär ska jag förhoppningsvis väljas till likabehandlingsombud på JMK, men så imorse läste jag det här. Då blev jag upprörd, och lite nervös.
... och Maciej Zaremba är förövrigt killen hela dan'
... och Maciej Zaremba är förövrigt killen hela dan'
Saturday, February 16, 2008
Den typiska studenten?
Tidningen Studentliv har gjort en sammanställning som presenterar de typiska studenterna. Kategorierna är civilingenjören, lärarstudenten, humanisten, ekonomen, sjuksköterskan, samhällsvetaren, naturvetaren och juristen. Jag som läser journalistik antar att jag hamnar bland humanisterna. Beskrivningen av den typiska humaniorastudenten låter såhär:
"Tuva är 30 år och läser litteraturvetenskap på Göteborgs universitet. Hon studerar för sin egen skull. Bland humaniorastudenterna är det åtta av tio som gör det, medan det bara är sex av tio bland lärarstudenterna som gör det. Tuvas utbildning medför inte särskilt mycket grupparbeten, det är vanligare på tekniska utbildningar och på lärarutbildningar. Tuva har bara sju undervisningstimmar i veckan, åtta av tio humaniorastudenter har max tio timmar i veckan. Därför har hon gott om tid att arbeta extra..."
Uppgifterna kommer från Högskoleverket och SCB och jag betvivlar inte att det finns säkert statistik som styrker påståendena. Men hur ser det ut i verkligheten för en humaniorastudent som jag själv?
- Vi har minst ett, oftast fler, grupparbeten för varje delkurs. Det är alltså en stor del av utbildningen.
- Antal undervisningstimmar skiftar mellan 6 och 12, men att det skulle ge mycket tid över till att arbeta extra är inte sant. De timmar jag inte tillbringar i skolan behövs för att hinna ta sig igenom den ofta omfattande litteraturen. Den tid jag måste avsätta för att läsa kompenserar gott och väl för det låga antalet undervisningstimmar.
Den tillhörande illustrationen visar en rödhårig kvinna med svarta tjocka glasögonbågar, bohemiska kläder och Madame Bovary i handen. Presentationen ger bilden av att humaniorastudenterna är tjejer, flummiga, pluggar för länge och utan några konkreta syften med sina studier. Jag känner inte att jag passar in i den bilden, oavsett vad statistiken säger. Och vi är ganska många humanister som läser journalistik. Så vad uppnår Studentliv med att förmedla stereotypa och fördomsfulla bilder av studenter? Ingenting annat än att befästa just de fördomar och generaliseringar vi borde arbeta för att motverka.
Vidare kan man ju fråga sig vad det inledande påståendet står för; vem studerar för någon annans skull än sin egen?
"Tuva är 30 år och läser litteraturvetenskap på Göteborgs universitet. Hon studerar för sin egen skull. Bland humaniorastudenterna är det åtta av tio som gör det, medan det bara är sex av tio bland lärarstudenterna som gör det. Tuvas utbildning medför inte särskilt mycket grupparbeten, det är vanligare på tekniska utbildningar och på lärarutbildningar. Tuva har bara sju undervisningstimmar i veckan, åtta av tio humaniorastudenter har max tio timmar i veckan. Därför har hon gott om tid att arbeta extra..."
Uppgifterna kommer från Högskoleverket och SCB och jag betvivlar inte att det finns säkert statistik som styrker påståendena. Men hur ser det ut i verkligheten för en humaniorastudent som jag själv?
- Vi har minst ett, oftast fler, grupparbeten för varje delkurs. Det är alltså en stor del av utbildningen.
- Antal undervisningstimmar skiftar mellan 6 och 12, men att det skulle ge mycket tid över till att arbeta extra är inte sant. De timmar jag inte tillbringar i skolan behövs för att hinna ta sig igenom den ofta omfattande litteraturen. Den tid jag måste avsätta för att läsa kompenserar gott och väl för det låga antalet undervisningstimmar.
Den tillhörande illustrationen visar en rödhårig kvinna med svarta tjocka glasögonbågar, bohemiska kläder och Madame Bovary i handen. Presentationen ger bilden av att humaniorastudenterna är tjejer, flummiga, pluggar för länge och utan några konkreta syften med sina studier. Jag känner inte att jag passar in i den bilden, oavsett vad statistiken säger. Och vi är ganska många humanister som läser journalistik. Så vad uppnår Studentliv med att förmedla stereotypa och fördomsfulla bilder av studenter? Ingenting annat än att befästa just de fördomar och generaliseringar vi borde arbeta för att motverka.
Vidare kan man ju fråga sig vad det inledande påståendet står för; vem studerar för någon annans skull än sin egen?
Skäms!
Förslaget om att chockhöja hyrorna för att korta bostadsköerna är obegripligt korkat. Argumenten låter ungefär såhär:
"Om man vill flytta till Stockholm från någon annan stad i Sverige så ska det finnas lägenheter som inte kräver flera års kötid. Det ska finnas ett utbud"
Min fråga blir då: Utbud för vem då? Rika människor som utan problem kan hosta upp ett par miljoner för en bostadsrätt på Strandvägen? Är det dem hyresrätterna ska vara till för?
Och var ska resten bo? Alla de som jobbar inne i stan och inte har tid att pendla två timmar varje morgon, var ska de ta vägen? Ska Stockholms innerstad bara vara till för överklassen? Fortsätter det så här är jag övertygad om att Alliansen till nästa val har tappat alla sina unga väljare. Och rätt åt dem som de beter sig.
"Om man vill flytta till Stockholm från någon annan stad i Sverige så ska det finnas lägenheter som inte kräver flera års kötid. Det ska finnas ett utbud"
Min fråga blir då: Utbud för vem då? Rika människor som utan problem kan hosta upp ett par miljoner för en bostadsrätt på Strandvägen? Är det dem hyresrätterna ska vara till för?
Och var ska resten bo? Alla de som jobbar inne i stan och inte har tid att pendla två timmar varje morgon, var ska de ta vägen? Ska Stockholms innerstad bara vara till för överklassen? Fortsätter det så här är jag övertygad om att Alliansen till nästa val har tappat alla sina unga väljare. Och rätt åt dem som de beter sig.
Wednesday, February 13, 2008
Än finns det hopp
För ett antal år sedan visade SVT en dokumentärserie som, om jag inte minns fel, hette "Skolan". Under ett par veckor fick tittarna följa en niondeklass i Göteborg som gick sin sista termin på grundskolan och kämpade med slutbetyg och gymnasieval. Serien uppmärksammade långtgående brister i den svenska skolan. Men trots att skolfrågorna sedan dess funnits med på den politiska agendan så kvarstår problemen.
Nu har SVT dragit igång ett nytt, liknande projekt som heter "Klass 9A", kanske för att göra ytterligare ett försök att visa på hur den svenska skolan faktiskt ser ut. Serien följer klass 9A på en av Sveriges sämst presterande grundskolor och utmanar klassen att innan terminens slut i stället placeras sig som en av Sveriges topp-tre presterande. För att vända trenden och röra om i kaoset lyfter man ut det ordinarie lärarteamet och ersätter det med några av landets främsta pedagoger. Kommer de nya lärarna att kunna motivera eleverna att prestera bättre?
Dramaturgin är tydlig och lite plojjig, men kanske nödvändig för att locka tittare, vad vet jag. Vad som berör mig är i stället de lärarporträtt som görs. Det här är inte vilka lärare som helst, det här är pedagoger som vågar ta nya grepp, som vågar intressera sig för sina elever, som vågar ställa krav och som med all rätt tar tillbaka makten i klassrummet. De påminner om mina högstadielärare som jag har så mycket att tacka för. De fick mig intresserad av saker jag aldrig brytt mig om, de gjorde mig angelägen om att suga ut mesta möjliga ur min grundskoleutbildning för att kunna klättra vidare, förvärva nya kunskaper och nå de mål jag satt upp för mig själv.
De lärare vi följer i serien 9A visar vad skolan bör handla om - kunskap och nyfikenhet. Jag blir alldeles varm inombords när jag ser matteläraren bryta arm med en av sina elever för att minuter senare förmå samma elev luta sig över sin mattebok och lägga pannan i djupa veck av koncentration. Det ska inte handla om pengar, det ska inte handla om att behöva ägna lektionstid åt att få elever att spotta ut ett tuggummi eller ta av en keps. Det ska handla om att motivera och intressera, och det är precis vad de här lärarna lyckas med. Och när de har lyckats med det kommer de även att lyckas ge eleverna nödvändiga kunskaper.
Tänk om alla fick samma chans som klass 9A, då skulle den svenska skolans framtid se betydligt ljusare ut. Än så länge får vi nöja oss med att de där lärarna som förändrar elevernas liv faktiskt finns där ute i vårt avlånga land, och att vi tack vare dem kan hoppas på en bättre skola för alla.
Nu har SVT dragit igång ett nytt, liknande projekt som heter "Klass 9A", kanske för att göra ytterligare ett försök att visa på hur den svenska skolan faktiskt ser ut. Serien följer klass 9A på en av Sveriges sämst presterande grundskolor och utmanar klassen att innan terminens slut i stället placeras sig som en av Sveriges topp-tre presterande. För att vända trenden och röra om i kaoset lyfter man ut det ordinarie lärarteamet och ersätter det med några av landets främsta pedagoger. Kommer de nya lärarna att kunna motivera eleverna att prestera bättre?
Dramaturgin är tydlig och lite plojjig, men kanske nödvändig för att locka tittare, vad vet jag. Vad som berör mig är i stället de lärarporträtt som görs. Det här är inte vilka lärare som helst, det här är pedagoger som vågar ta nya grepp, som vågar intressera sig för sina elever, som vågar ställa krav och som med all rätt tar tillbaka makten i klassrummet. De påminner om mina högstadielärare som jag har så mycket att tacka för. De fick mig intresserad av saker jag aldrig brytt mig om, de gjorde mig angelägen om att suga ut mesta möjliga ur min grundskoleutbildning för att kunna klättra vidare, förvärva nya kunskaper och nå de mål jag satt upp för mig själv.
De lärare vi följer i serien 9A visar vad skolan bör handla om - kunskap och nyfikenhet. Jag blir alldeles varm inombords när jag ser matteläraren bryta arm med en av sina elever för att minuter senare förmå samma elev luta sig över sin mattebok och lägga pannan i djupa veck av koncentration. Det ska inte handla om pengar, det ska inte handla om att behöva ägna lektionstid åt att få elever att spotta ut ett tuggummi eller ta av en keps. Det ska handla om att motivera och intressera, och det är precis vad de här lärarna lyckas med. Och när de har lyckats med det kommer de även att lyckas ge eleverna nödvändiga kunskaper.
Tänk om alla fick samma chans som klass 9A, då skulle den svenska skolans framtid se betydligt ljusare ut. Än så länge får vi nöja oss med att de där lärarna som förändrar elevernas liv faktiskt finns där ute i vårt avlånga land, och att vi tack vare dem kan hoppas på en bättre skola för alla.
Saturday, February 02, 2008
Upprörd?
Ok, jag ska fatta mig kort:
Läs först Leilas inlägg "Fakta eller fiktion del 2"
Läs sedan denna artikel publicerad på DN i dag.
Jag blir arg. Blir ni också det?
Läs först Leilas inlägg "Fakta eller fiktion del 2"
Läs sedan denna artikel publicerad på DN i dag.
Jag blir arg. Blir ni också det?
Thursday, January 31, 2008
När politikerna spårar ur
Moderaterna i Sollentuna kommun vill att lärarlönerna ska vara direkt kopplade till elevernas prestationer. Högre betyg = högre lön
Jag finner knappt ord för hur upprörd jag blir. För bara ett par veckor sedan sändes en dokumentär i SVT om lärare som utsatts för hot av föräldrar som var missnöjda med barnets betyg. Lärare har fått sina betyg ändrade av rektor, ett fullkomligt oacceptabelt övergrepp. Den svenska skolan handlar inte om kunskap längre. Nyfikenheten och lusten att lära har ersatts av en hysterisk jakt på betyg. Hur ska vi kunna rädda den svenska skolan om politikerna vill omvandla den till ett vinstdrivande företag med anställda som ska prestera fram tillräckligt bra "siffror" för att höja sin lön? Lärarnas löner borde höjas utan något krav på motprestation i form av betyg! En lärares drivkraft måste ligga i att bygga en grund för varje elev att stå på.
Betygshetsen måste dämpas, fokus måste skifta från bokstäver på ett papper till vikten av att skaffa sig en substantiell utbildning. Det uppnår vi inte genom att belöna MVG med högre lön. För vad gör vi när betyget MVG i svenska inte alls betyder att eleven kan tillgodogöra sig litteratur, formulera sig i text, urrycka sig muntligt utan bara var ett medel för läraren att höja sin lön?
Dessutom har skolorna i kommunen inga medel att höja några löner med. Varje löneförhöjning skulle ske på bekostnad av en annan lärares lönesänkning. Är det så vi vill uppmuntra våra lärare att engagera sina elever? Politikerna som har kommit med det här förslaget vet inte vad de pysslar med. Jag uppmuntrar dem alla att se filmen "Freedom writers" och sen glömma att det här förslaget någonsin lades fram.
Jag finner knappt ord för hur upprörd jag blir. För bara ett par veckor sedan sändes en dokumentär i SVT om lärare som utsatts för hot av föräldrar som var missnöjda med barnets betyg. Lärare har fått sina betyg ändrade av rektor, ett fullkomligt oacceptabelt övergrepp. Den svenska skolan handlar inte om kunskap längre. Nyfikenheten och lusten att lära har ersatts av en hysterisk jakt på betyg. Hur ska vi kunna rädda den svenska skolan om politikerna vill omvandla den till ett vinstdrivande företag med anställda som ska prestera fram tillräckligt bra "siffror" för att höja sin lön? Lärarnas löner borde höjas utan något krav på motprestation i form av betyg! En lärares drivkraft måste ligga i att bygga en grund för varje elev att stå på.
Betygshetsen måste dämpas, fokus måste skifta från bokstäver på ett papper till vikten av att skaffa sig en substantiell utbildning. Det uppnår vi inte genom att belöna MVG med högre lön. För vad gör vi när betyget MVG i svenska inte alls betyder att eleven kan tillgodogöra sig litteratur, formulera sig i text, urrycka sig muntligt utan bara var ett medel för läraren att höja sin lön?
Dessutom har skolorna i kommunen inga medel att höja några löner med. Varje löneförhöjning skulle ske på bekostnad av en annan lärares lönesänkning. Är det så vi vill uppmuntra våra lärare att engagera sina elever? Politikerna som har kommit med det här förslaget vet inte vad de pysslar med. Jag uppmuntrar dem alla att se filmen "Freedom writers" och sen glömma att det här förslaget någonsin lades fram.
Wednesday, January 30, 2008
High on life!
Löningslördag på Sveavägen runt midnatt. Nykter på akohol, full på kaffe, päron och Fishermans friend.
Nackdelar: Grimaserna vid åsynen av den oundvikliga kön. Irritationen över alla dräggfulla människor som ramlar runt i tunnelbanan
Fördelar: Att vakna utan huvudvärk och yrsel dagen efter. Att vilja välja juice framför Coca cola på donken vid tre-snåret. Och att berikas med insikten att alkohol inte är allt. Länge leve high on life.
Nackdelar: Grimaserna vid åsynen av den oundvikliga kön. Irritationen över alla dräggfulla människor som ramlar runt i tunnelbanan
Fördelar: Att vakna utan huvudvärk och yrsel dagen efter. Att vilja välja juice framför Coca cola på donken vid tre-snåret. Och att berikas med insikten att alkohol inte är allt. Länge leve high on life.
Länge leve Lenin?
Tunnelbanan är tapetserad med röda nävar. Tankarna går till en vidrig TV-reklam vars slogan löd "Alla har rätt till dansk design".
Den instinktiva (uppmuntrade?) associationen till kommunism känns dessutom inte helt politsikt korrekt.
Så vad var tanken med de röda nävarna?
Stockholms bästa hangout
Det är nu officiellt, Stockholms bästa hangout heter Louie Louie. Café String, som länge varit lite av en favorit, kan numera känna sig ersatt.
Fem bra anledningar att göra Louie Louie till nytt stammishak:
1. Sjukt snygg, trevlig och genomtänkt lokal. Från fåglarna på väggen till discokulan på toaletten.
2. Det saftiga morotsbrödet skulle kunna vara det godaste brödet som det någonsin gjorts smörgåsar på
3. Musiken är uppiggande men samtidigt avslappnand, peppig men samtidigt lugn.
4. Personalen är trevligare än trevligast. Fick så sent som häromdagen avnjuta gratis påtår i tekoppen. Service mina vänner, service.
5. Chokladkakan är så god att jag nästan saknar ord. Jag skulle helt enkelt kunna dö för den kakan.
Såjag uppmanar er alla att snarast ta en sväng förbi Bondegatan. Jag lär sitta i hörnet med en bok under näsan och ett leende på läpparna. Åsa har hittat hem.
http://www.myspace.com/louielouiesthlm
Sunday, January 27, 2008
Vardagsglädje
Sitter och blippar i kassan på ICA, pratar lite med Anna i kassan mittemot mellan varven. En kund gör ett plötsligt inlägg i småpratet och säger:
- Jag tycker ni är jätteduktiga som orkar sitta här. Jag skulle inte stå ut, ni gör ett jättebra jobb!
Funderade en liten stund på hur hjärndödande och enformigt det faktiskt är att sitta i kassan, hur gärna jag än vill få det till att det är mer varierande än köket på McDonald's. Och vips kändes mitt blippande som en riktig insats; både meningsfullt och uppskattat. Mer uppmuntrande vardagskommentarer tack!
... blippandet går förövrigt snabbare och lättare än någonsin med de nya kassorna som har streckkodsavläsare känsligare än äggskal. Det tackar vi för!
- Jag tycker ni är jätteduktiga som orkar sitta här. Jag skulle inte stå ut, ni gör ett jättebra jobb!
Funderade en liten stund på hur hjärndödande och enformigt det faktiskt är att sitta i kassan, hur gärna jag än vill få det till att det är mer varierande än köket på McDonald's. Och vips kändes mitt blippande som en riktig insats; både meningsfullt och uppskattat. Mer uppmuntrande vardagskommentarer tack!
... blippandet går förövrigt snabbare och lättare än någonsin med de nya kassorna som har streckkodsavläsare känsligare än äggskal. Det tackar vi för!
Saturday, January 26, 2008
Stockholm 2008
Observation på Södermalmstorg sen fredagseftermiddag:
Ung man iklädd mössa, solglasögon (trots väldigt grå himmel) mörka byxor och intetsägande jacka står och blåser falska toner i någon form av miniflöjt/visselpipa. Runt halsen har han en skylt där det med svart spritpenna står slarvigt skrivet: "Nybliven stekare, behöver hjälp med amex-räkningen"
tanke ett: svensexa. Killen har tvingats till detta upptåg av illasinnade vänner med ganska dålig humor
tanke två: han är en hängiven konstnär à la Pål Hollender och kallar spektaklet för en samhällskritisk installation
tanke tre: killen är galen
Ung man iklädd mössa, solglasögon (trots väldigt grå himmel) mörka byxor och intetsägande jacka står och blåser falska toner i någon form av miniflöjt/visselpipa. Runt halsen har han en skylt där det med svart spritpenna står slarvigt skrivet: "Nybliven stekare, behöver hjälp med amex-räkningen"
tanke ett: svensexa. Killen har tvingats till detta upptåg av illasinnade vänner med ganska dålig humor
tanke två: han är en hängiven konstnär à la Pål Hollender och kallar spektaklet för en samhällskritisk installation
tanke tre: killen är galen
Subscribe to:
Posts (Atom)