SL:s nya leksaker en dyr historia

dyra små apparater

637 miljoner. Så mycket har SL avsatt för att införa det nya biljettsystemet i kollektivtrafiken i Stockholm. 637 miljoner som hade kunnat bekosta en sänkning av månadskortet och fler bussar och tåg på linjer med högt tryck i rusning. Vilket hade resulterat i gladare och nöjdare resenärer. SL tycker att det är roligare att lägga 637 miljoner på blåa, fina små apparater. Åsa förstår inte hur SL tänker och varför ingen hindrar dem från att begå dumhet efter dumhet.

Att inte kasta sten i glashus

Sålde min första Slitz på Ica häromdagen. Och det var väl inget märkvärdigt med det, en tidning som alla andra med enda skillnaden att jag själv inte skulle köpa den eller bli särskilt glad om en hypotetisk pojkvän gjorde det. Men trots det kommer jag på mig själv med att anstränga mig extra mycket för att inte låta dömande när jag anger priset och frågar om kunden vill ha kvittot. Jag liksom antar att han tror att jag ser ner på honom för att han köper Slitz, och jag förväntar mig att han ska känna tacksamhet gentemot min likgiltighet och diskretion.

Och då slår det mig att jag är precis så dömande som jag anstränger mig för att inte vara.

Lika för alla

Om en vecka ungefär ska jag förhoppningsvis väljas till likabehandlingsombud på JMK, men så imorse läste jag det här. Då blev jag upprörd, och lite nervös.

... och Maciej Zaremba är förövrigt killen hela dan'

Den typiska studenten?

Tidningen Studentliv har gjort en sammanställning som presenterar de typiska studenterna. Kategorierna är civilingenjören, lärarstudenten, humanisten, ekonomen, sjuksköterskan, samhällsvetaren, naturvetaren och juristen. Jag som läser journalistik antar att jag hamnar bland humanisterna. Beskrivningen av den typiska humaniorastudenten låter såhär:

"Tuva är 30 år och läser litteraturvetenskap på Göteborgs universitet. Hon studerar för sin egen skull. Bland humaniorastudenterna är det åtta av tio som gör det, medan det bara är sex av tio bland lärarstudenterna som gör det. Tuvas utbildning medför inte särskilt mycket grupparbeten, det är vanligare på tekniska utbildningar och på lärarutbildningar. Tuva har bara sju undervisningstimmar i veckan, åtta av tio humaniorastudenter har max tio timmar i veckan. Därför har hon gott om tid att arbeta extra..."

Uppgifterna kommer från Högskoleverket och SCB och jag betvivlar inte att det finns säkert statistik som styrker påståendena. Men hur ser det ut i verkligheten för en humaniorastudent som jag själv?

- Vi har minst ett, oftast fler, grupparbeten för varje delkurs. Det är alltså en stor del av utbildningen.
- Antal undervisningstimmar skiftar mellan 6 och 12, men att det skulle ge mycket tid över till att arbeta extra är inte sant. De timmar jag inte tillbringar i skolan behövs för att hinna ta sig igenom den ofta omfattande litteraturen. Den tid jag måste avsätta för att läsa kompenserar gott och väl för det låga antalet undervisningstimmar.

Den tillhörande illustrationen visar en rödhårig kvinna med svarta tjocka glasögonbågar, bohemiska kläder och Madame Bovary i handen. Presentationen ger bilden av att humaniorastudenterna är tjejer, flummiga, pluggar för länge och utan några konkreta syften med sina studier. Jag känner inte att jag passar in i den bilden, oavsett vad statistiken säger. Och vi är ganska många humanister som läser journalistik. Så vad uppnår Studentliv med att förmedla stereotypa och fördomsfulla bilder av studenter? Ingenting annat än att befästa just de fördomar och generaliseringar vi borde arbeta för att motverka.

Vidare kan man ju fråga sig vad det inledande påståendet står för; vem studerar för någon annans skull än sin egen?

Skäms!

Förslaget om att chockhöja hyrorna för att korta bostadsköerna är obegripligt korkat. Argumenten låter ungefär såhär:
"Om man vill flytta till Stockholm från någon annan stad i Sverige så ska det finnas lägenheter som inte kräver flera års kötid. Det ska finnas ett utbud"

Min fråga blir då: Utbud för vem då? Rika människor som utan problem kan hosta upp ett par miljoner för en bostadsrätt på Strandvägen? Är det dem hyresrätterna ska vara till för?

Och var ska resten bo? Alla de som jobbar inne i stan och inte har tid att pendla två timmar varje morgon, var ska de ta vägen? Ska Stockholms innerstad bara vara till för överklassen? Fortsätter det så här är jag övertygad om att Alliansen till nästa val har tappat alla sina unga väljare. Och rätt åt dem som de beter sig.

Karibiskt på Debban

Än finns det hopp

För ett antal år sedan visade SVT en dokumentärserie som, om jag inte minns fel, hette "Skolan". Under ett par veckor fick tittarna följa en niondeklass i Göteborg som gick sin sista termin på grundskolan och kämpade med slutbetyg och gymnasieval. Serien uppmärksammade långtgående brister i den svenska skolan. Men trots att skolfrågorna sedan dess funnits med på den politiska agendan så kvarstår problemen.

Nu har SVT dragit igång ett nytt, liknande projekt som heter "Klass 9A", kanske för att göra ytterligare ett försök att visa på hur den svenska skolan faktiskt ser ut. Serien följer klass 9A på en av Sveriges sämst presterande grundskolor och utmanar klassen att innan terminens slut i stället placeras sig som en av Sveriges topp-tre presterande. För att vända trenden och röra om i kaoset lyfter man ut det ordinarie lärarteamet och ersätter det med några av landets främsta pedagoger. Kommer de nya lärarna att kunna motivera eleverna att prestera bättre?

Dramaturgin är tydlig och lite plojjig, men kanske nödvändig för att locka tittare, vad vet jag. Vad som berör mig är i stället de lärarporträtt som görs. Det här är inte vilka lärare som helst, det här är pedagoger som vågar ta nya grepp, som vågar intressera sig för sina elever, som vågar ställa krav och som med all rätt tar tillbaka makten i klassrummet. De påminner om mina högstadielärare som jag har så mycket att tacka för. De fick mig intresserad av saker jag aldrig brytt mig om, de gjorde mig angelägen om att suga ut mesta möjliga ur min grundskoleutbildning för att kunna klättra vidare, förvärva nya kunskaper och nå de mål jag satt upp för mig själv.

De lärare vi följer i serien 9A visar vad skolan bör handla om - kunskap och nyfikenhet. Jag blir alldeles varm inombords när jag ser matteläraren bryta arm med en av sina elever för att minuter senare förmå samma elev luta sig över sin mattebok och lägga pannan i djupa veck av koncentration. Det ska inte handla om pengar, det ska inte handla om att behöva ägna lektionstid åt att få elever att spotta ut ett tuggummi eller ta av en keps. Det ska handla om att motivera och intressera, och det är precis vad de här lärarna lyckas med. Och när de har lyckats med det kommer de även att lyckas ge eleverna nödvändiga kunskaper.

Tänk om alla fick samma chans som klass 9A, då skulle den svenska skolans framtid se betydligt ljusare ut. Än så länge får vi nöja oss med att de där lärarna som förändrar elevernas liv faktiskt finns där ute i vårt avlånga land, och att vi tack vare dem kan hoppas på en bättre skola för alla.

Upprörd?

Ok, jag ska fatta mig kort:

Läs först Leilas inlägg "Fakta eller fiktion del 2"
Läs sedan denna artikel publicerad på DN i dag.

Jag blir arg. Blir ni också det?

När politikerna spårar ur

Moderaterna i Sollentuna kommun vill att lärarlönerna ska vara direkt kopplade till elevernas prestationer. Högre betyg = högre lön

Jag finner knappt ord för hur upprörd jag blir. För bara ett par veckor sedan sändes en dokumentär i SVT om lärare som utsatts för hot av föräldrar som var missnöjda med barnets betyg. Lärare har fått sina betyg ändrade av rektor, ett fullkomligt oacceptabelt övergrepp. Den svenska skolan handlar inte om kunskap längre. Nyfikenheten och lusten att lära har ersatts av en hysterisk jakt på betyg. Hur ska vi kunna rädda den svenska skolan om politikerna vill omvandla den till ett vinstdrivande företag med anställda som ska prestera fram tillräckligt bra "siffror" för att höja sin lön? Lärarnas löner borde höjas utan något krav på motprestation i form av betyg! En lärares drivkraft måste ligga i att bygga en grund för varje elev att stå på.

Betygshetsen måste dämpas, fokus måste skifta från bokstäver på ett papper till vikten av att skaffa sig en substantiell utbildning. Det uppnår vi inte genom att belöna MVG med högre lön. För vad gör vi när betyget MVG i svenska inte alls betyder att eleven kan tillgodogöra sig litteratur, formulera sig i text, urrycka sig muntligt utan bara var ett medel för läraren att höja sin lön?

Dessutom har skolorna i kommunen inga medel att höja några löner med. Varje löneförhöjning skulle ske på bekostnad av en annan lärares lönesänkning. Är det så vi vill uppmuntra våra lärare att engagera sina elever? Politikerna som har kommit med det här förslaget vet inte vad de pysslar med. Jag uppmuntrar dem alla att se filmen "Freedom writers" och sen glömma att det här förslaget någonsin lades fram.

High on life!

Löningslördag på Sveavägen runt midnatt. Nykter på akohol, full på kaffe, päron och Fishermans friend.

Nackdelar: Grimaserna vid åsynen av den oundvikliga kön. Irritationen över alla dräggfulla människor som ramlar runt i tunnelbanan

Fördelar: Att vakna utan huvudvärk och yrsel dagen efter. Att vilja välja juice framför Coca cola på donken vid tre-snåret. Och att berikas med insikten att alkohol inte är allt. Länge leve high on life.

Länge leve Lenin?

Tunnelbanan är tapetserad med röda nävar. Tankarna går till en vidrig TV-reklam vars slogan löd "Alla har rätt till dansk design".
Den instinktiva (uppmuntrade?) associationen till kommunism känns dessutom inte helt politsikt korrekt.

Så vad var tanken med de röda nävarna?

Stockholms bästa hangout

Det är nu officiellt, Stockholms bästa hangout heter Louie Louie. Café String, som länge varit lite av en favorit, kan numera känna sig ersatt.

Fem bra anledningar att göra Louie Louie till nytt stammishak:

1. Sjukt snygg, trevlig och genomtänkt lokal. Från fåglarna på väggen till discokulan på toaletten.
2. Det saftiga morotsbrödet skulle kunna vara det godaste brödet som det någonsin gjorts smörgåsar på
3. Musiken är uppiggande men samtidigt avslappnand, peppig men samtidigt lugn.
4. Personalen är trevligare än trevligast. Fick så sent som häromdagen avnjuta gratis påtår i tekoppen. Service mina vänner, service.
5. Chokladkakan är så god att jag nästan saknar ord. Jag skulle helt enkelt kunna dö för den kakan.

Såjag uppmanar er alla att snarast ta en sväng förbi Bondegatan. Jag lär sitta i hörnet med en bok under näsan och ett leende på läpparna. Åsa har hittat hem.

http://www.myspace.com/louielouiesthlm

Vardagsglädje

Sitter och blippar i kassan på ICA, pratar lite med Anna i kassan mittemot mellan varven. En kund gör ett plötsligt inlägg i småpratet och säger:

- Jag tycker ni är jätteduktiga som orkar sitta här. Jag skulle inte stå ut, ni gör ett jättebra jobb!

Funderade en liten stund på hur hjärndödande och enformigt det faktiskt är att sitta i kassan, hur gärna jag än vill få det till att det är mer varierande än köket på McDonald's. Och vips kändes mitt blippande som en riktig insats; både meningsfullt och uppskattat. Mer uppmuntrande vardagskommentarer tack!

... blippandet går förövrigt snabbare och lättare än någonsin med de nya kassorna som har streckkodsavläsare känsligare än äggskal. Det tackar vi för!

Stockholm 2008

Observation på Södermalmstorg sen fredagseftermiddag:

Ung man iklädd mössa, solglasögon (trots väldigt grå himmel) mörka byxor och intetsägande jacka står och blåser falska toner i någon form av miniflöjt/visselpipa. Runt halsen har han en skylt där det med svart spritpenna står slarvigt skrivet: "Nybliven stekare, behöver hjälp med amex-räkningen"

tanke ett: svensexa. Killen har tvingats till detta upptåg av illasinnade vänner med ganska dålig humor
tanke två: han är en hängiven konstnär à la Pål Hollender och kallar spektaklet för en samhällskritisk installation
tanke tre: killen är galen

Enkelt

En mördare har tagit sig in på läkarutbildningen och nu hindrar reglerna skolan från att kasta ut honom. Det handlar alltså inte om dråp, inte om rån eller något liknande som kanske går att förlåta. Den här killen har kallblodigt mördat en annan människa. Ett mord som dessutom klassats som hatbrott då offret hade en annan etnisk balgrund än svensk.

Han ska inte få bli läkare, det säger sig själv. Hur svårt kan det vara att ha regler som säger att alla som söker till läkarutbildningen, eller i alla falla alla som blir antagna, måste lämna utdrag ur brotssregistret? På samma sätt som alla som vill jobba inom skolan måste göra det. Och när man infört denna regel kan man bestämma sig för att en vis typ av brott berättigar till att neka en elev plats på läkarutbildningen. Typ våldsbrott av grövre karaktär, sexualbrott och pedofilibrott.

Hur svårt kan det vara? Som Anders Milton skriver i DN; det är ingen (mänsklig) rättighet för någon att bli läkare

Människans sämsta egenskap

Filmfestivalen pågår. Såg Leonardo DiCaprios miljöfilm. Filmiskt, och didaktiskt, är den inte särskilt bra. Men budskapet går inte att skaka av sig; jordens resurser än ändliga.

En av alla de forskare som framträdde berättade att det finns en egenskap som skiljer oss från djuren. Alla djur (och människor) är opportunister. Det krävs liksom för att vi ska kunna överleva. Men människan är dessutom, till skillnad från djuren, en girig varelse.

I går kväll visade SVT en dokumentär som de döpt "Tobakens barn". Den handlade om tobaksindustrins konsekvenser för de som inte röker utan de som odlar tobak och bland annat tvingas bespruta tobaksbladet med gift, utan att använda skyddsutrustning.

I slutet av dokumentären berättas vad som sagts om malarian; för att stoppa malarian måste man kontrollera myggan. Detsamma verkar gälla tobaksbranschen; vill man kontrollera tobaksodlarnas villkor måste man kontrollera tobaksbolagen.

Men tobaksbolagen vägrar kommentera. De vill inte ta i det faktum att flera miljoner barn arbetar med att plocka tobak.

Till saken hör att tobaksbolagen tycks bildat någon slags kartell. De konkurrerar inte om tobaken, de bestämmer tillsammans hur mycket de är beredda att betala och tobaksodlarna får rätta sig därefter. Även om förtjänsten knappt räcker till mat. Som om det inte vore nog så marknadsförs cigaretter som hårdast i fattiga länder, skapar ett beroende hos människor som borde lägga varje öre på mat för dagen.

Jag tycker mig se en koppling. För egentligen skulle det inte vara så svårt för tobaksbolagen att ta tag i problematiken, kräva att barnarbete inte förekommer, förse familjerna med användbar skyddsutrustning, betala lite mer för tobaksbladen. Problemet heter girighet. Människan är girig. Om det inte vore för att tobaksbolagen har dollartecken för ögonen så skulle det inte behöva se ut så här.

Fy fan för girigheten.

Rapportering under all kritik

Jag har lyssnat på nyheterna ett antal gånger idag, både i radio och TV. De har till största delen handlat om statssekreterare "Ulrika-Schenström-affären". Men så under en eko-sänding i P3 berättas om en tropisk storm som härjar i västindien. En storm som redan skördat 100 offer och som främst drabbat ett av världens fattigaste länder; Haiti.

Alltså, statssekreteraren dricker ett glas för mycket under en middag med en politisk journalist. Illa när det visar sig att hon är jourhavande för landets krisberedskap. Inte heller så smickrande att som högt uppsatt politisk tjänsteman låta sig bjudas på mat och vin av journalister. Kanske än fulare av journalisten att förbigå de etiska regler en journalist bör efterfölja.

Men. 100 personer har omkommit i ett av världens fattigaste länder, en naturkatastrof av stora mått med förödande konsekvenser för ett land som förmodligen kommer att ha avsevärda problem med uppbyggnad och hjälparbete.

Har just tenterat på termer som "agenda-setting" och "framing", termer som beskrver precis vilken makt medierna har att bestämma dagordning och ställningstaganden. Men ibland (kanske ganska ofta?) så måste man se bortom allt det där, genomskåda och faktiskt konstatera att det är helt uppåt väggarna när en, i mina ögon relativt ointresant och omärkvärdig, politisk "skandal" tar upp så mycket plats trots att det händer så mycket annat i världen. Skäms!

Pengar till brunnar eller pengar i sjön?

Biståndspengar som SIDA skickar till Afrika förskingras. Det byggs inga skolor, inga brunnar grävs och inga föreläsningar hålls. Afrikansk korruption, dålig kontroll, revisorer som blir hotade, alla projekt som granskas får kritik.

Och revisorn som intervjuas har helt rätt, man kan inte ge 1000 000 kronor i kontanter till en otroligt utsatt människa som aldrig någonsing befattat sig med så stora summor, frestelsen blir för stor. Det är inte så svårt att förstå.

Men jag tycker inte om att de pratar om ökad kontroll, rättsliga åtgärder, hårdare regler... Det handlar om att hjälpa dem handskas med biståndet på rätt sätt.
Vi måste hjälpa dem att hjälpa sig själva.

Stora frågor kräver stor uppslutning

Spenderade förmiddagen i DN-skrapan tillsammans med mina klasskamrater. Vi intervjuade Expressens informationschef som del i ett granskningsarbete vi gör i skolan. Det var både intressant, trevligt och inspirerande. Och det jag funderade mest på (förutom att det är DÄR, på DN-redaktionen, jag vill jobba när jag är färdig journalist) när jag åkte därifrån var vår älskade tryckfrihetsförordning. Den grundlag vi borde vara allra mest stolta över, den grundlag vi borde värna om allra mest.

Vart är vi på väg om man börjar göra inskränkningar i TF? Som min föreläsare uttryckte det, börjar man peta i TF går det bara utför efter det...

Expressens informationschef "gladdes" åt vår oro för Sveriges framtid, hon uppmuntrade oss att ta upp kampen om den lag som är nyckeln till fri, modig och politiskt oberoende journalistik.

Så för att spinna på de senaste veckornas hype kring Birros dramaserie:

Upp till kamp, länge leve tryckfrihetsförordningen!

Tredje gången gillt?

Jag tror, orkar inte titta efter, att det här blir det tredje inlägget om stockholms kollektivtrafik och framför allt vad den bör kosta.

De vill höja priset på månadskortet med ytterligare 70 kronor, det kommer då att kosta 690 kr och jag tar mig friheten att avrunda till 700 kr. SJUHUNDRA KRONOR är nästan 10 % av studiemedlet, det är ungefär 10 timmars slit på mitt älskade extrajobb McDonald's, det är den sammanlagda kostnaden av min mobilräkning för två och en halv månad, det är mat för två och en halv vecka (med studentkylskåp ^^), det är tre månaders gruppträning på SSIF (Stockholms Studenters Idrottsförening). 700 kronor är alldeles för mycket för en månads tunnelbaneåkande.

När ska de fatta att det handlar om priset, det handlar alltid om priset. Sänk priset och folk köper, höj priset och folk plankar. Jag kan få så mycket bättre och mer prisvärda saker för 700 kronor än ett busskort.