Mamma brukar påminna mig och min syster om hur viktigt det är att göra sig oberoende. Framför allt som kvinna [läs: oberoende av män som tjänar mer pengar]
Hon har såklart helt rätt. Jag ska inte göra mig beroende av en man (inte en kvinna heller för den delen) som betalar min hyra eller min elräkning eller mina frukostmackor eller mitt kaffe. Men jag tror att jag redan har försäkrat mig om det, i januari är jag färdigutbildad och om det inte går helt åt pipan så borde jag kunna få ett hyfsat jobb.
Men nu när jag har försäkrat mig om att även i framtiden kunna betala hyran själv så känns den här oberoendeprylen ännu viktigare när det kommer till de små, enkla, vardagliga sakerna. För det är de små sakerna som får mig att känna mig självständig.
Som att kunna öppna min egen öl med en gaffel eller en snudosa. Eller laga min egen punktering. Eller snickra ihop mina egna ikeamöbler och borra upp min egen kökslampa. Och byta mina elproppar. Bära mina egna tunga kartonger. Laga min egen skrivare.
Det är bara småsaker. Och egentligen ska man inte vara så rädd för att be om hjälp ibland. Men det gör ganska mycket för självkänslan att inte behöva be närmsta person med y-kromosom om hjälp. Jag kan själv, som det heter.
