Sunday, October 24, 2010

Återgång


Igår var jag i Afrika. I Dar es Salaam, Tanzania. Idag är jag i Europa, i min lägenhet i Stockholm. På bara några timmar är väskan uppackad, passet och vaccinationskortet undanplockat, tvättkorgen full och foton importerade i datorn. Igår promenerade jag på dammiga gator i 35-gradig värme i jakt på de där små träelefanterna, i folkmyllret och trafikaoset. Vill så gärna att det ska kännas annorlunda när jag kommer hem. Precis som för fem månader sen så kommer jag hem och hoppas att jag ska kunna se på min lilla isolerade värld med nya ögon, men allt jag ser är att-göra-listan, en beroendeframkallande iPhone och en snart fulltecknad kalender. Hur långt ska man behöva åka och hur länge ska man behöva vara borta för att det ska göra skillnad på riktigt?

Bild: Morogoro

Wednesday, October 13, 2010

Tillbaka i Afrika




Luften står stilla och solen skiner när vi kliver av flygplanet, men det är ingen vägg av värme, som det var den där kvällen i april för snart 7 månader sen. Tar oss in på flygplatsen, börjar fylla i tulldeklarationen. Passkontrollanten frågar inte mig när vi ska ses igen, han frågar L. Som om han vet att jag vet.

Köper simkort, växlar pengar, kliver in i en vit taxi med tygklädda säten. Taxichauffören sitter till höger och vänstertrafiken känns ovan. Längs med vägen går kvinnor med plastbaljor på huvudet och barn i färgglada skynken på ryggarna. De överfulla minibussarna kör om i högerfilen, snart fastnar vi i bilkö. Det luktar varmt från den nervävade rutan. Det känns bra att vara tillbaka.

Thursday, August 12, 2010

Sju veckor och tre dagar


Innan var jag nervös. Nu känns det som att det var det bästa sommarjobb jag kunde få.

Bra dagar följde efter dåliga, Nils Horner lät mig göra HF, Julian Assange svarade i telefon och lät sig intervjuas, de obekanta främlingarna i korridoren blev färre, de igenkännande nickningarna blev fler, reportagen blev längre, fler och mindre ångestfyllda än jag förväntade mig, bakjourstelefonsamtalen blev välbekanta.

Framflr allt så har den där klumpen av tvivel i maggropen kanske krympt litegrann. Och känslan av att det finns tid till att fundera, undra och ifrågasätta har vuxit. Det är ok att inte riktigt ha bestämt sig. Att inte vara riktigt säker.

Thursday, June 24, 2010

Nya favoriter


Det är kanske inte så konstigt att man bryr sig mer när man har varit där. För ett år sedan hade jag inte brytt mig om Ghana gick vidare i något stort mästerskap. nu känns det plötsligt hur kul/viktigt/spännande som helst. Heja the black stars!

Thursday, June 17, 2010

Får han också ta?

Cyklar över Årsta torg med p när vi blir stannade av två försäljare med ansträngda leenden. De vill bjuda på omega tre. P får två i handen, så vänder hon sig mot mig men tittar på p och säger: "får han också ta?" tänker först att jag ska säga något, eller att jag kanske hörde fel, men istället tar jag bara emot de små gula kapslarna och sväljer ner med lite vatten.

På vägen hem kan jag inte riktigt sluta tänka på att hon faktiskt trodde att jag var en kille. Och att jag kanske dessutom var så ung så att hon ville fråga min pappa om jag fick ta emot lite gratisvitaminer.

Jag och p konstaterar i nästa nedförsbacke att den där försäljaren nog inte var den skarpaste kniven i låden. Men egentligen så tänker jag att jag kanske just idag får skylla mig lite själv - kort hår, rutig kortärmad herrskjorta, pösiga jeans, sneakers.

Men ändå. Vad fan liksom.

Tuesday, June 08, 2010

Fan vad bra jag har det

Innan jag åkte till Ghana funderade jag ganska mycket på om jag verkligen skulle lyckas vända på det förbannade perspektivet, eller om det bara var en naiv illusion.
Väl hemkommen kommer jag på mig själv med att ha rusat rakt in i den stressade stockholmskarusellen på bara en vecka. Jag kan höra mig själv sitta och klaga på att jag inte kommer igång med min uppsats, och känna avsky för min självupptagenhet.

Men så händer något, en vän till familjen förlorar sin pappa, bara några år efter att han har förlorat sin mammma. Nu har han ingen familj kvar. Min egen familj är utspridd, både geografiskt och mentalt, men de finns där.

Ibland blir man påmind om att man inte behöver åka till Afrika för att få perspektiv på livet och förstå hur bra man har det.