Återgång

Igår var jag i Afrika. I Dar es Salaam, Tanzania. Idag är jag i Europa, i min lägenhet i Stockholm. På bara några timmar är väskan uppackad, passet och vaccinationskortet undanplockat, tvättkorgen full och foton importerade i datorn. Igår promenerade jag på dammiga gator i 35-gradig värme i jakt på de där små träelefanterna, i folkmyllret och trafikaoset. Vill så gärna att det ska kännas annorlunda när jag kommer hem. Precis som för fem månader sen så kommer jag hem och hoppas att jag ska kunna se på min lilla isolerade värld med nya ögon, men allt jag ser är att-göra-listan, en beroendeframkallande iPhone och en snart fulltecknad kalender. Hur långt ska man behöva åka och hur länge ska man behöva vara borta för att det ska göra skillnad på riktigt?

Bild: Morogoro

Tillbaka i Afrika

Luften står stilla och solen skiner när vi kliver av flygplanet, men det är ingen vägg av värme, som det var den där kvällen i april för snart 7 månader sen. Tar oss in på flygplatsen, börjar fylla i tulldeklarationen. Passkontrollanten frågar inte mig när vi ska ses igen, han frågar L. Som om han vet att jag vet.

Köper simkort, växlar pengar, kliver in i en vit taxi med tygklädda säten. Taxichauffören sitter till höger och vänstertrafiken känns ovan. Längs med vägen går kvinnor med plastbaljor på huvudet och barn i färgglada skynken på ryggarna. De överfulla minibussarna kör om i högerfilen, snart fastnar vi i bilkö. Det luktar varmt från den nervävade rutan. Det känns bra att vara tillbaka.