En vilseledande debatt om ordning

Ordningsbetyg. Ordet skriker 50-talsfascism och känns urbota gammalmodigt. Men jag arbetar deltid som lärarvikarie så jag vet vad som försiggår bakom klassrummets stängda dörrar. Och jag kan tala om för alla som tror något annat att debattan kring det klubbade förslaget är så snedvriden som den kan bli. Att flumma runt med vackra ord som "individuella handlingsplaner" kommer inte att bringa ordning i Europas stökigaste skolor. Och att förmedla elevernas syn på saken genom att intervjua ungdomar från Stockholms elitskolor är inte riktigt givande i sammanhanget. Dessa elever tycker inte att åtgärden behövs, eleverna sköter sig ändå. Åk ut i förorten så ändrar de snart uppfattning, tyvärr. Och om de nu är så duktiga, vad skulle ordningsbetygen göra för skada?

Jag var ute på vikarieuppdrag idag. Jag kom dit med inställningen att bidra med något, att försöka ge de här eleverna en givande dag trots frånvarande ordinarie lärare. Men det gick inte så bra. Och visst, jag är inte lärare till yrket och har säkerligen pedagogiska brister, men jag har vikarierat ganska mycket. De här eleverna gick inte att få ordning på. De lyssnade inte på mig för fem öre trots alla mina försök med löften om lek i slutet på lektionen osv. Och att prata om att "kränka elevernas integritet", som Mats Pertoft gör i DN 17 jan, det är bara dumt. Låt mig säga så här Mats, we are way passed that. Den svenska skolan har alldeles för länge fokuserat på elevernas rättigheter, integritet, medbestämmande och så vidare. Den svenska skolan har spårat ur och de borgerlige gick till val på att bringa ordning i kaoset. Så låt dem göra det.

Jag förnekar inte att en stökig elev inte är stökig av en specifik anledning. Jag förnekar inte problem som trassliga hemförhållanden eller läs- och skrivsvårigheter. Man ska inte blunda för problemen och gömma sig bakom regler och papper. Men tro mig, den svenska skolan är i akut behov av drastiska åtgärder. Och att komma med floskler om "mer personal" som ska "se elevernas behov" är inte någon drastisk åtgärd.
"Det som ska värderas i skolan är kunskaper, man ska inte värdera ungas sätt att fungera" säger Eva-Lis Preisz. Nej, men man måste kunna sätta gränser för vad som är ett ok uppförande och vad som inte är det. Och här räcker det inte med en lärare som säger "Så där säger man inte!". Det krävs mer tydlighet och framförallt konsekvenser itsället för tomma ord lätta att skaka av sig. Bara det faktum att Ungt Vals undersökning visar att över hälften av tillfrågade elever i åldrarna 15-22 är positiva men lärarförbundet negativt tyder på att eleverna är de som befinner sig i för stökiga klassrum och att lärarförbundet inte vet vad de pratar om.

I en stökig skola, och tro mig det finns hundratals exempel bara i Stockholm, så behöver man ge läraren möjlighet att ta tillbaka makten. Som min fransklärare sa till mig i högstadiet när vi propsade på att man inte fick ha fler än två prov i veckan: "Eleverna har inte bara rättigheter utan även skyldigheter". En högstadieelev i en stökig skola i Stockholm kan komma försent, störa sina klasskamrater lektion efter lektion, aldrig ha med sig rätt grejer och skolka lite när han/hon känner för det, utan att förlora så mycket på det. De kanske får ett ig, men flera av dessa elever är redan inställda på IV-programmet och kommer i alla fall inte att ta sig samman förrän de är myndiga (om ens då) och kan söka komvux, så varför inte tala om för dessa elever att det straffar sig att förstöra för sina kamrater? Debatten fokuserar på elevens integritet och att man "märker" stökiga elever, men vad hände med alla skötsamma elever som aldrig någonsin får cred för att de är skötsamma? Och vad hände med att deras utbilding blir lidande för ett fåtal stökiga elever? De klarar sig ändå eller hur brukar det låta? Ja, det kanske de gör, men om en elev som förstör inte ens straffas så kan väl åtminstone de duktiga eleverna få sitt välförtjänta erkännande att det lönar sig att komma i tid.

Jag bråkade ganska mycket med min mamma när jag var runt 14. Mina kompisar förstod aldrig riktigt varför min mamma misstrodde mig och anklagade mig för en massa saker, de visste att jag var den mest skötsamma (präktiga om man så vill) eleven man kunde hitta. Jag gick ut med full pott i betyg och började inte dricka förrän jag fyllde 18 (med ett litet undantag för en mörk natt i en busskur). Jag försökte gång på gång tala om för mamma att jag inte ljög om vad jag gjorde på helgerna, att hon kunde lita på mig, men misstankarna försvann aldrig och jag började känna att det inte lönade sig att vara ärlig. Jag skulle kunna ljugit och inte förlorat så mycket på det.

Detsamma gäller skötsamma elever, det ska löna sig att vara punktlig, ha med sig rätt grejer och räcka upp handen istället för att skrika rakt ut. Och precis som att sexköpslagen inte utrotar prostitutionen så kanske inte ordningsbetyg får de högljudda eleverna att sänka rösterna, men det blir ett principiellt och moraliskt ställningstagande: att förstöra i undervisningen är inte ok.