Tillgänglig 24-7?

Det är nästan otänkbart med en blogg helt utan ett "varför-måste-vi-alltid-vara-nåbara-och -tillgängliga"-inlägg, så här kommer det:

Jag tog mig samman och gick ut och sprang häromdagen (bikinisäsongen är ju farligt nära). Och jag kan verkligen inte springa utan musik, inte inne i stan i alla fall, annat var det ute i Nackas skogar, men Södermalm, big no no. Tog följdaktligen med mig min älskade iPod fylld med världens bästa spring-spellista. Laddar med att lägga till ett par nya favoriter, virar noggrant fast iPoden med sladden kring handen så att den omöjligt kan glida ur, oavsett hur mycket handsvett jag får. Hinner så långt som 10 meter utanför porten när den gröna lilla saken bara DÖR. Försöker desperat få igång den igen, ibland går det ju... Men nej, den är hur död som helst (läs: inga batterier). Funderar en liten stund om jag ska försöka utan fantastiskt peppande Elias & the Wizzkids i öronen... nej, det går inte. Vänder om, går in i lägenheten, rotar fram handsfree-sladden, kopplar mobilen till musse pigg-lurarna och beger mig än en gång mot porten. Nu går det mycket bättre. Spellistan på min walkmanphone är inte riktigt lika bra, men det duger.

Ungefär halvvägs runt så tystnar musiken, oh no tänker jag, inte batterierna, inte NU precis innan uppförsbacken. Men så känner jag hur det vibrerar i fickan, det RINGER ju! Fumlar febrilt efter telefonen, öppnar den och svarar flåsande: "Hallå!?" Personen i andra änden undrar varför det blåser så, och det hörs att hon inte hör mig så bra, kommer på att jag ju har handsfreen inkopplad, måste ju prata i handsfree-mikrofonen! Rycker i alla sladdar jag får tag i och lyckas hålla micken mot munnen och får ur mig: "Jag är ute och springer, ringer dig sen!" klick. Musiken sätter igång igen. Men så ser jag en man komma gåendes emot mig, han har sett hela förloppet och jag kan slå vad om att han tänker: "Men herregud, kan man inte ens motionera utan att kuna bli nådd nuförtiden? Svara i telefon när man joggar... den tjejen har problem" Jag har god lust att springa fram till honom och förklara att jag bara har den med mig för att jag måste ha musik och att den fungerar som mp3 och att iPoden dog och... Nej, man ska låta bli att störa främlingar för att man tror att de tänker elaka tankar om en. Jag får försöka nöja mig med att JAG vet varför jag hade telefonen med mig. Inte för att bli nådd, utan för att orka upp för den där förbannade uppförsbacken. Det går ju liksom inte utan "Best friend blues".