Monday, December 11, 2006
När kan ett nej bli ett ja?
Persson ska lägga ner och flytta till landet där han trivs som bäst. Det beslutet tog han inte en dag för tidigt. Men vem ska efterträda? Enligt distriktens nomineringar blir det Carin Jämtin eller Margot Wallström, men vänta lite, har de inte redan sagt nej båda två? Jodå. Men man brukar ju säga att en gång är ingen gång så man har fråga främst Wallström igen och igen och igen... men aldrig fått något annat svar än NEJ. Hon vill inte. Så låt henne slippa. Jag förstår att man kan hoppas på ett nja efter ett första nej för att sedan få ett ja, men tre-fyra nej kan inte betyda något annat än just nej.
Margot Wallström trivs i Bryssel, jag klandrar henne inte. Jag har varit där, jag förstår att hon som engagerad EU-förespråkare vill arbeta mitt i smeten med hela Europa som arbetsplats. Har man orken, tron på EU-samarbetet och att en förändring är möjlig så är det i Bryssel man bör vara för att åstadkomma något. Och även om jag är ett stort fan av Wallström så vill väl sossarna ha en motiverad partiledare som inte föredrar Bryssel framför Stockholm?
Margot har sagt nej, ta henne på allvar, sluta trakassera och leta upp en ny kandidat.
Friday, December 08, 2006
Att dela lika
Tittade på dokument utifrån igår, det handlade om Rysslands oligarker, hur de under lång tid har köpt politiker och styrt hela den ryska staten (ända till Putin kom till makten...) De är inte särskilt många, runt 8 tror jag, som sitter på landets pengar. En av dem, inte ens 40 år fyllda, är värd den ohyggliga summan 15 miljarder DOLLAR! Tänk vad han skulle kunna göra! Han skulle kunna avhjälpa all världens svält, han skulle kunna bygga så många skolor att alla barn i hela världen fick tillgång till utbildning. Han skulle kunna investera i förnyelsebara energikällor. Han skulle kunna se till att alla i den tredje världen får den sjukvård de behöver. Men vad gör han? Han sitter på sina pengar, köper ett företag eller två, köper en politiker eller två.
Inte så konstigt att världen ser ut som den gör när de som verkligen har makten att göra något är de mest egoistiska av oss alla.
(bilden visar tre av de beryktade oligarkerna, ganska fula eller hur?)
Thursday, December 07, 2006
En svensk i rymden, shit (?)
Bad burger
"Å, nej nu har stackars lilla tova fått diarré för att hon fick i sig gluten på McDonald's trots att hon är allergisk! Hon har drabbats hårt, HÅRT! Vi måste ringa nyheterna! " '
Nummer ett: om det har blivit fel mer än en gång, gå inte dit! Lär er laga mat hemma istället för att göda en fyraåring med fett.
Nummer två: hur många hamburgare tror ni att det produceras i ett McDonaldskök varje dag? Tusentals. Hur många blir rätt? Nästan allihop.
Nummer tre: har man någon gång ätit en glutenfri hamburgare så känner man igen brödet som skiljer sig betydligt från de vanliga bröden. Det är större, hårdare, ljusare i färgen och har ett annat mönster. Har man en dotter som är allergisk och känslig så bör man vara lite uppmärksam kan man tycka.
Visst, beställer man en glutenfri hamburgare så ska den såklart vara glutenfri, men hur ofta blir det fel på en vanlig restaurang? Ofta. Men bara för att det handlar om McDonald's s måste man ringa media, göra reportage och kräva pengar för sveda och värk (som en annan drabbad glutenallergiker har gjort).
Jag är trött på att folk tror att man kan kasta hur mycket skit som helst på McDonald's BARA för att det är just McDonald's. Det är ett företag som existerar och går med vinst som vilket annat företag som helst enbart för att det finns en efterfrågan. Det är många som tycker om de där onyttiga hamburgarna. Många. Men likväl är det många, lika många, som tycker att de har rätt att skylla allt på EN enda snabbmatskedja.
När ska media fokusera på det som verkligen är nyheter och det som verkligen är viktigt? Och när ska alla småbarnsföräldrar förstå att de inte kan skylle på ett företag som de själva försörjer? Jag blir äcklad av människor som lilla Tovas mamma. Äcklad.
Subscribe to:
Posts (Atom)