Enough is enough

I överkanten i gratisblaskorna kan man hitta diverse notiser nerplitade av varierande redaktionsmedlemmar. För någon vecka sedan var en av dessa notiser en förbannelse över den rådande högkonjunktur. Skribenten i fråga hade hittat Molgon på ebay, ja, ni läste rätt, MOLGAN! När man köper denna väldigt dyra (massa tusen...!!) låtsaskompis erhåller man en lista på Molgans egenskaper, typ "Molgan tycker allra bäst om chokladglass, han blir glad av dansbandsmusik och tycker inte om att ha sandaler på sig".

Jag vill i versaler hålla med ovan nämnda skribent och SKRIKA UT MIN ILSKA ÖVER DEN FÖRBENADE HÖGKONJUNKTUREN.

För ett tag sedan sattes utgångspriset 1 krona för en nyrenoverad 2a i centrala Stockholm, som en kommentar på den urartade bostadsmarknaden. När tidningen som berättade om spektaklet besökte visningen var priset uppe i över 2 miljoner...

Jag är inte mindre materialist än någon annan, köper gärna nytt mest på skoj, sällan för att det verkligen behövs. Men när man kan sälja Molgon på ebay för lika mycket som det kostar att åka fram och tillbaka till New York fyra-fem gånger, då har det gått för långt.

DÖD ÅT HÖGKONJUKNTUREN som berövar människan på förnuftet.

Tillgänglig 24-7?

Det är nästan otänkbart med en blogg helt utan ett "varför-måste-vi-alltid-vara-nåbara-och -tillgängliga"-inlägg, så här kommer det:

Jag tog mig samman och gick ut och sprang häromdagen (bikinisäsongen är ju farligt nära). Och jag kan verkligen inte springa utan musik, inte inne i stan i alla fall, annat var det ute i Nackas skogar, men Södermalm, big no no. Tog följdaktligen med mig min älskade iPod fylld med världens bästa spring-spellista. Laddar med att lägga till ett par nya favoriter, virar noggrant fast iPoden med sladden kring handen så att den omöjligt kan glida ur, oavsett hur mycket handsvett jag får. Hinner så långt som 10 meter utanför porten när den gröna lilla saken bara DÖR. Försöker desperat få igång den igen, ibland går det ju... Men nej, den är hur död som helst (läs: inga batterier). Funderar en liten stund om jag ska försöka utan fantastiskt peppande Elias & the Wizzkids i öronen... nej, det går inte. Vänder om, går in i lägenheten, rotar fram handsfree-sladden, kopplar mobilen till musse pigg-lurarna och beger mig än en gång mot porten. Nu går det mycket bättre. Spellistan på min walkmanphone är inte riktigt lika bra, men det duger.

Ungefär halvvägs runt så tystnar musiken, oh no tänker jag, inte batterierna, inte NU precis innan uppförsbacken. Men så känner jag hur det vibrerar i fickan, det RINGER ju! Fumlar febrilt efter telefonen, öppnar den och svarar flåsande: "Hallå!?" Personen i andra änden undrar varför det blåser så, och det hörs att hon inte hör mig så bra, kommer på att jag ju har handsfreen inkopplad, måste ju prata i handsfree-mikrofonen! Rycker i alla sladdar jag får tag i och lyckas hålla micken mot munnen och får ur mig: "Jag är ute och springer, ringer dig sen!" klick. Musiken sätter igång igen. Men så ser jag en man komma gåendes emot mig, han har sett hela förloppet och jag kan slå vad om att han tänker: "Men herregud, kan man inte ens motionera utan att kuna bli nådd nuförtiden? Svara i telefon när man joggar... den tjejen har problem" Jag har god lust att springa fram till honom och förklara att jag bara har den med mig för att jag måste ha musik och att den fungerar som mp3 och att iPoden dog och... Nej, man ska låta bli att störa främlingar för att man tror att de tänker elaka tankar om en. Jag får försöka nöja mig med att JAG vet varför jag hade telefonen med mig. Inte för att bli nådd, utan för att orka upp för den där förbannade uppförsbacken. Det går ju liksom inte utan "Best friend blues".

Svarta och vita...

... så heter en amerikansk realityserie som visas på SVT. En svart familj och en vit familj bor tillsammans och "byter" hudfärg med varandra (smink), för att öka förståelsen för hur det känns att ha en annan hudfärg. En massa problem uppstår såklart och de missförstår varandra, anklagar varandra för att inte förstå och så vidare.

Vid ett av dessa tillfällen säger den svarta kvinnliga deltagaren om den vita kvinnliga deltagaren"hon vet inte hur man umgås med någon av en annan ras". Jag reagerar på två saker: Hur inskränkt är hon inte själv som person om hon väljer att dela in människor efter ras? Jag tycker inte att man ska använda ordet ras om människor, mäniskor är människor, på sin höjd kvinnor och män och då utan att lägga någon värdering i det.

För det andra så reagerar jag på syftet med programmet. De ger allihop intrycket av att vilja få sina fördomar bekräftade istället för dementerade. Som min pappa brukar säga, det tjänar ingenting till att leta fel hos människor. Jag håller med och tycker såklart att det är mycket bättre då att acceptera att vi är olika och arbeta med den enda man kan förändra - sig själv.

Vid ett annat tillfälle följer den vita manliga deltagaren (sminkad svart) med sin svarta manliga deltagare hem till hans svarta vänner. Där sitter de vid ett bord och dricker lite öl, röker och spelar domino. Den vita mannen säger efteråt till "dagbokskameran" att om de dricker, röker och spelar så är det inte en miljö han känner sig bekväm i. Nähä, ok men det var väl inte så farligt. Att röka, dricka öl och spela domino är helt enkelt inte hans grej, det har INGENTING med hans hudfärg att göra.

Damn it, människor är olika och inte förrän vi slutar skylla allt på hudfärgen så kan vi acceptera varandras olikheter som mänskliga, inte färgade.

(Det ska sägas att programmet även hade positiva effekter på deltagarna)

Efterlysnig: ett modigare SL

Ok. Nu får de ge sig. Höjda straffavgifter och polisanmälan mot fuskåkare? Varför tror de att folk plankar?!? För att det är FÖR DYRT! SL dras redan med miljonförluster, så varför ite vara lite djärva och chansa lite (det värsta som kan hända är att de förlorar lite mer), pröva att SÄNKA priserna istället. Jag tror att det skulle reslutera i att fler köper busskort.

Åsa <3 HBT

Idag är det internationella dagen mot homofobi - det förtjänar ett inlägg och en bild på Sveriges bästa bögpar, två av mina idoler. Me like mark och jonas liksom ;)

Med siktet inställt på Europas dyraste?

Att det inte går något vidare för SL var ju inget nytt. Och nu meddelar stockholms moderater att månadskorten ska höjas ytterligare, men löften ges om att de inte kommer att kosta mer än 700 kronor (!). I en gratistidning läser jag ett kort uttalande av en moderat jag inte minns namnet på, han säger att det inte är priset folk irriterar sig på hos SL utan att bussar och tåg inte är i tid. Ja, det är irriterande när kollektivtrafiekn krånglar, men kära politiker, ta följande i beaktning innan ni uttalar er:

Fullt studielån inklusive studiebidrag ger idag drygt 7000 kronor i månaden. En studentlägenhet kostar mellan 3000 och 4000 kr. Sen tillkommer mat, telefoni, kurslitteratur och, ej att förglömma, SL-kortet. Man behöver inte vara särskilt bra på matte för att förstå att det blir knapert. Så för alla studenter som (förgäves?) år efter år väntar på studentrabatter är priset a och o. Dagens 620 kronor är på tok för mycket, höj priset ytterligare och stockholms plankande/fuskande/cyklande studenter kommer att öka.

Ps. I det senaste kårvalet vid Stockholms Universitet fanns ett parti med namnet "Studentpartiet SL-rabatt", jag tycker att det säger ganska mycket om hur tungt priset väger...