Vaknar vid 7-tiden. Av värmen. Av den förbannade tuppen. Eller om det är söndag - av gudstjänsten som sätter igång i huset bredvid vid halv åtta.
Hasar ut i köket. Plockar fram den kylskåpsfuktiga baguetten, happy cow-osten, grapefruktjuicen. Allt ätbart måste förvaras i kylen för att minimera risken för myrinvasion. De små, små, röda, elaka myrorna som bits letar sin in i huset ändå, men det är värre med myror i maten än myror på golvet. Ibland kryper det ut myror ur min dator, mellan tangenterna. Ibland undrar jag om det kanske myllrar av myror där under som långsamt äter upp innanmätet av min dator, utan att jag märker någonting.
I vardagsrummet sätter jag på de trötta fläktarna i taket och den högljudda golvfläkten bredvid bordet. Vid åttatiden lämnar mina huskamrater Osu för att åka till jobbet. Icy från Kina, Lucas från Tyskland och Billy från Uganda åker alla till sina praktikplatser. Kvar i huset är jag, Claude, Maxwell och ibland Nanama. Claude är en medeleålders fransos. Han har flyttat hit till Ghana för att starta upp en hemsida för utlänningar i Accra. Men egentligen drömmer han om att öppna en bar. Maxwell är ghanan och den som sköter om huset åt den mystiska landladyn som aldrig syns till. Maxwell diskar, skurar golven, tvättar kläder i stora baljor på innergården och fixar med tv:n när ingen annan lyckas få igång den. Han saknar en framtand och ibland har jag lite svårt att förstå hans engelska. De senaste veckorna har han sovit på golvet i vardagsrummet, eller i hallen utanför. Han råkade tydligen dubbelboka något av rummen vilket resulterade i att han gjorde sig själv sänglös.
Nanama är ghanan och hyr ett rum av Maxwell medan de renoverar hennes hus. Hon ser inte en dag ut äldre än 25 men påstår att hon är 36. Hon äger en liten butik som heter The Pink Box. Jag har aldrig varit där. Nana säger ofta "It's small as a showbox, but we've got everything". När hon inte är i sin butik planerar hon för nästa företag hon ska starta, The Pink Box Sandwiches, som ska förse alla expats med västerländska lunchmackor.
Ibland går jag till internetcaféet tvärs över gatan på förmiddagen för att kolla mailen. Ibland nöjer jag mig med att gå till Supermarket Koala för att handla något dyrt, importerat från väst. Eller en Fanice, vaniljglass på påse.
Mitt på dagen är det alldeles för varmt för att vara utomhus, om man inte har tagit sig ner till stranden dar det i alla fall blaser. På eftermiddagen är det bättre. Vid femtiden är det precis lagom, men redan vid sex blir det mörkt ute. På några minuter är det kolsvart och då kommer myggen. De forbannade myggen som bjuder pa bade myggbett och malaria.
Utanfor Supermarket Koala ligger den sa kallade nattmarknaden. Nar morkret har lagt sig doftar det nygrillat från gatuköken. För knappt tio kronor kan du få en tallrik med chicken and rice. Osu har kallats för Ghanas New York; stadsdelen som aldrig sover. Men även om det alltid finns en taxibil att vinka in längs med Oxford street, eller mat att köpa i varje gatuhörn, så sover även Osu. Vid midnatt har lugnet lagt sig över den lilla marknaden. Och i alla stånd och bås, på bänkar och på marken, ligger människor och sover. Marknaden är inte bara deras arbetsplats. Det är deras hem. Här tvättar de sina kläder i färgglada plastbaljor. Lagar sin middag i samma gryta de lagar maten de säljer. Jag tänker på den långa vintern vi haft i Sverige, på alla hemlösa som frusit till isbitar på Stockholms gator. För första gången sedan jag kom till Ghana kan jag uppskatta värmen. De som inte har tak över huvudet slipper i alla fall att frysa.
No comments:
Post a Comment